Inget jobb

Var uppe o kollade precis, någon annan fick jobbet.
Då blir det att leva på post-it lappar och telefonsamtal ett tag till.

Där ser man...

Så det kan bli alltså. Blev uppringd vid 12-tiden av chefen på en liten ICA-butik i närheten om jag var intresserad av att komma på intervju. Och självklart, så vid 1 var jag där, och intervjun tog 1½ timme. Det var några till han skulle prata med, men det kändes rätt så lovande. Heltidstjänst, jobb var 4:e helg. Goddamn!
Håll tummar och tår.

Känslomässig betydelse

Går som de flesta vet hos psykolog.
Det kommer upp mycket, relationer under barndomen, särskilt till föräldrar som ska ha påverkat hur mina relationer ser ut idag. Och vad man ger det för betydelse.
Vad betyder det? En känslomässig betydelse.
Jag kan inte få till det. Alltså visst finns det, men liksom, hur hittar man den här betydelsen. Är det i form av en känsla. "Hur känner du för det?". JAg vet inte. Och det svåra är också just det, att veta vad man känner.

Hur vet man vad man känner? Har det lilla bekymret att inte kunna sätta ord på vad som känns. Ibland så vet jag väl att jag blir arg, känner hur ansiktet hettar och det liksom bultar i pannan. Och hur jag liksom vänder det inåt. Men andra känslor liksom, kan säga att jag känner när folk betyder mycket för mig. Men kan inte avgöra eller säga att jag älskar någon sådär. Visst har jag varit förälskad, men har jag varit kär? Jag har varit redo att bli seriös och flytta ihop och så, men var det en bekväm lösning bara?

Men som sagt, hur hittar jag den där känslomässiga betydelsen för saker och ting, inte bara den koppling som finns mellan nu och då, utan allt annat. Hur hittar jag nytt? Hur tar jag mig ur det skal som bildats runt mig?

Som jag skrev till Josefin igår, det är i botten av brunnen man är, djupet varierar från dag till dag, timme till timme.

Bingo Bingo Bingo

Ja vad kan man säga
Så går det
Tjejen gjorde helt rätt, och Bingo, FYI så innebär ansvarig utgivare att du ska ha koll på vad som publiceras i din tidning. Bryter man mot ett kontrakt så får man stå för följderna. Att du sen var upptagen med att göra kass TV eller vad du gjorde under tidpunkterna är i sanning ointressant.

Blev för övrigt uppringd av en väldigt trevlig tjej som ville sälja mig en prenumeration av Slitz. Mitt svar var ett vänligt nej tack. Hon fråga mig vad jag tyckte om tidningen och dess förändringar. Och i sanning så kan jag väl säga att förändringarna är inte nåt man tänker på i en sån tidning. Stämpeln finns där. Nån bra artikel finns det, i bästa skjutjärnsjournalistisk stil, men resten är alldeles för grabbigt och ytligt för att funka i min värld. Reklam får jag nog av på TV. Och bilderna som finns där, nä - de tilltalar mig inte. Har lite svårt för plasttjejer.

De som vill ställa upp på bilder får gladeligen göra det, och de förtjänar inte all skit som de får efteråt. I dagsläget borde de veta konsekvenserna av det hela, det har ju skrivits spaltmeter om det i våra "seriösa" kvällstidningar. De har väl fördelen också att efter allt photoshoppande så lär man inte kunna känna igen dem när de är "vanliga". Som en kompis noterat, att det tydligen är meningen att opererade boobs SKA se opererade ut för att funka i branchen, så orealistiskt som möjligt. Jag bara undrar: WTF?!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jo, som Emma kommenterade, det var i sanning den förnedrande texten som fick henne att stämma tidningen. Men påpassligt att det blev ett kontraktsbrott :)
Och AK, visst är den självironisk och kan driva med det allra mesta, lite småkul i senaste numret (som jag fått gratis eftersom de försökt ragga upp mig som prenumerant igen) där en bonnläpp besöker Stureplan, men jag känner att den inte faller mig i smaken längre. Det är som att titta i en Hobbexkatalog, det är så mkt där det ska säljas grejer så näj säger jag. Näj näj näj. Jag kommer fortsätta inhandla det nummer där årets 100 sexigaste kvinnor listas, det har blivit nåt av en traditon, tror jag har 10 års nummer i arkivet av just de listorna.

Blandband

De är för härliga. Majoriteten av de jag har gjort genom åren är inspelade på TDK D-90 band. Jag försökte få till några på Memorex-kasseter, som man fick en smidig liten väska till om man köpte ett 10-pack. Totalt värdelösa! Trasslar sig hela tiden. Men jag kan upplysa herrskapet om att jag faktiskt har kvar de flesta av banden jag fick i det paketet. Men man lyssnar på dem på egen risk, då de som sagt trasslar sig väldigt lätt.

Nåväl, blandband. Musiken speglar en persons själ. Jag har gjort tre "serier" med blandband. Blandat stuff, Good Music och It's A Mixture. De två första fick varsina 17 delar, eller tja, Good Suff fick en extra del. Varför? Jo, kassettfodralen blev smalare och jag fick plats med ett band till i kassetthyllan.

Det första bandet gjorde jag nog inte med tanke på att det skulle bli en serie i bästa Absolute Music stil. Eller inte egentligen. Eftersom en och samma sång kunde dyka upp på flera band. Det handlade om vilka sånger jag ville höra under de aktuella tidpunkterna. Vissa sånger satt länge. Första sången ut på första Blandat Stuff-bandet var "Are you dreaming" med twenty4-seven. Ofta förekom musik från den gyllene datorn Amiga, och sånger av Sweet eller från någon av Rocky-filmerna.

Ibland gav jag mig in på att göra banden tematiska, vissa med enbart filmmusik, vissa inriktade på att spela under goa sommardagar. Det blev som mest påtagligt under Good Music. Då var det även elektronisk musik, smörsånger och Queen som fick sina egna band. Och det blev väl ungefär det samma med samlingarna i "It's a mixture", fast jag kan väl säga att den serien har fastnat omkring nummer 10, sen blev det mest liveband med U2 som jag lyssna på i freestylen, sen blev det en cd-spelare för att snabbt bytas ut mot den mp3-spelare jag har nu.

Jag försöker få till lite blandningar och så, men det är inte samma sak som med banden. Att flytta filer från katalog till katalog är inte samma sak som att sitta i två timmar med skivor och band, hitta favoritsångerna, och komma på hur man skulle fylla de sista 15 minuterna som återstår av bandet. När jag gör en samling, vilket inte blir så ofta nu, så försöker jag sätta en tidsgräns på 90 minuter. Bara för att på något vis bibehålla den där bandkänslan. Men i vilket fall så måste jag välja rätt katalog först för att kunna höra det jag vill.

Summa av denna kardemumma är vad? Eh, att jag alltid nog gillat band, blandband gjorde jag redan som rätt ung, men då var de väl kanske två stycken 60-band som jag fick återanvända. Nu sitter jag med två backar fulla med band. Inte bara blandband, utan också skivor jag spelat av från kompisar. Och ja, jag har gjort en liten serie band med musik enbart inspelat från dessa band. Och hur ska man lyssna på dem, jo, helst på min dubbeldäckar-panasonic, som var den sista julklapp jag fick av pappa. Så det är lite känslomässiga grejer som finns med där. och den är underbar att använda för att spela in "täjps" med. Fast det är en annan historia.

Musik som sätter sig

Igår vart jag hos M & M och tog itu med gräsklippningen. Och i de radiolurar jag fick använda var den första sången som jag hörde denna! Och den bara satte sig. Och tack o lov för SR's hemsida där man kan lyssna på alla program i efterhand MED musik inkluderad. Trodde det inte gick pga upphovsrätt och såna saker. Men som sagt, jag fann sången igen, hitta den på YouTube och fick reda på via CDON att den släpptes som singel igår. Nina Persson - gotta love her! Och MSP är inte dåliga de heller, jäkla röst killen har! Trodde först att det var the Ark som sjöng, hans röst är väldigt lik Ola Salos. Men som sagt, det var det ju inte. Manic Street Preachers, kanske ett band jag borde fördjupa mig i lite mer :)
Your love alone is not enough!