Soundtrack of my life part 3

Då är det väl dags för mig att klämma åt i det där som kan kallas kärnan av all musik. På något vis så finns den kvar sedan barndomen, fast som det började så var det lite annorlunda. Det finns en skiva som heter "Strung up" med glamgruppen Sweet. Det är en dubbel-LP med en liveskiva och en skiva med hits, bland dem den klassiska Ballroom Blitz. Liveplattans inleds med ett band som spelar den klassiska "strippmelodin". Och så hörs en explosion och Hellraiser börjar. Jag och Jimpmeister tyckte syntljudet vid refrängen lät som ett ufo, alltså flygande tefat, så till den sången lekte vi att vi var rymdfarare.

Till detta fanns också Wig Wam Bam, som är en omskrivning för sex, vilket jag inte fattade, men jag tyckte den var kul att sjunga med i. Notera att jag då var 5-6 år gammal, förmodligen yngre.

Under 80-talet hörde jag en och annan sång av Queen, främst Radio Ga Ga under 1984 på Tracks. En kompis köpte en video med filmen Highlander, och där hörde jag "Who wants to live forever" för första gången. Och efter ett vinterbesök i stugan med pappa så visades Blixt Gordon på TV, och där hörde jag Queens klassiska musik som nog satte sig lite på skallen, fast jag inte erkände det. Sedan gick det några år. Freddie Mercury dog av aids, något jag minns lite sådär av. Min kompis spelade in en dokumentär som sändes till hans minne. Tyvärr missade jag konserten TV4 sände direkt den 20 april 1992 från Wembley - Freddie Mercury Tribute. Men så kom sommaren 1992 kom Wayne's world med Den här scenen. En kompis köpte soundtracket, och först ut var just Bohemian Rhapsody. Och den här sången gavs ut 1975, och jag hade inte hört den förut! Och jag fastnade stenhårt.

Jag började få ett intresse, jag fick låna lite skivor, främst A Kind of Magic och Classic Queen, vilket startade intresset, men ändå i ganska långsam takt. Det första jag själv köpte med Queen var Greatest Flix II. Där fanns gott om bra videor och snart efter det köpte jag den första skivan; The Miracle. Det var främst efter att jag flyttat hemifrån som jag på allvar började samla på mig deras skivor, jag köpte dem från Ginza, billigt var det ju. Tyckte jag i alla fall. Mitt i allt detta, och detta var sommaren '95, precis innan jag flyttade hemifrån, så köpte jag Roger Taylors soloskiva Happiness? som föll mig rätt så bra i smaken.

Dessutom gick jag med i den officiella fanklubben. Det kostade lite, men jag kände att det var det värt, och i de dagarna släpptes även deras sista skiva "Made in Heaven". En sorglig platta fast med stunder som ändå kändes optimistiska.
Och så har musiken följt med mig genom åren. Jag hade även turen att befinna mig på Cirkus när Brian May spelade där.



Jag har mer och mer fått smak för musiken på de allra tidigaste skivorna, de fyra första i synnerhet. Queen, Queen II, Sheer Heart Attack och A Night at the Opera. De var som mest lekfulla då och det är en speciell känsla i musiken. Night har ju blivit utnämnt till en klassiker i båd pop och rock-genren.

Sånger som bör nämnas är många, lyssna på Greatest hits - skivorna, samtliga tre så kommer man nära inpå. Men till dessa kan tilläggas Keep Yourself Alive, Liar, White Queen (as it began) - absolut favorit! - March of the Black Queen, In the lap of the gods...revisited, Prophet's song och '39. Många fler finns från de senare skivorna, men som sagt, det är från de första de bästa sångerna kommer.

Jag såg Brian och Roger spela tillsammans med Paul Rodgers den 30 april 2005. Jag önskar jag hade kunnat se dem spela på Scandinavium '82 eller Råsunda '86 med Freddie vid mikrofonen. Men det var kul att se dem spela, även om både Brian och Roger börjat se rätt så gamla ut så var det kul lir genom hela konserten, även om tidningarna var onådiga i sin kritik, här är väl den enda positiva recension som jag kunnat hitta från den dagen.
Det talas om att de ska släppa en ny skiva, jag önskar nog att de släpper banéret Queen, för det är inte Queen utan Freddie och John Deacon. Det var kemin mellan de fyra som skapade den magiska musik jag fastnat för. Nu är det något annat, ska bli spännande att se hur det låter, vilket namn de än väljer att sätta på bandet.

Bittra gubbar och snabba turer

Så då går man på en söka-jobbkurs. Få se om det får mig att få lättare att skicka ansökningar till jobb. Det svåra är ju fortfarande att jag inte vet vad som passar mig och vad jag klarar av att jobba med. Är jag stresstålig? Fan vet...
Nåväl, på denna kursen - idag var andra dagen - så är det mest äldre herrar, en kvinna som är ungefär i min ålder, uppskattar jag i alla fall.

Herrarna är nästan som de dära jönsiga typerna i klassen som aldrig kunde hålla tyst och drog massa uppmärksamhet till sig. Som idag var det en som mitt i allt plockade fram sin kamera. Bullrig man med finlandssvenskt uttal och bitter attityd. Detsamma gäller en annan som nog är väldigt inrutad och rasistisk. De säger vad de vill och som inte liksom hör hemma i diskussionerna. De två invandrarna - en kille från Etiopien och en från Irak - försöker hänga med i diskussionerna så gott det går, men sorl från de två som hörs mest gör det nog inte så lätt.

Idag begav jag mig som snabbast till Nässjö för att lämna in en ansökan på en jobbannons som egentligen gick ut igår. Men jag kände väl att man kunde testa i alla fall, och det gick bra för honom som tog emot mig. Snabbt tog jag mig tillbaka till stationen och tog nästa tåg hem. Väl inne i Jkpg ringde det på mobilen, som självklart dog batteridöden, hann i alla fall se att det var från jobbet det ringde. Lyckades komma in hos S för att låna hans telefon - att de inte har nån på AMS är ju beige!

Cykla sedan runt till ett par ställen på Solåsen och lämnade in ansökan, lite sådär i förbifarten liksom. Bäst att släng ut krokar överallt. A-kassan räcker inte så länge liksom. Nu måste jag hitta jobb, dax att få igång hobbies - främst då fotograferingen. Börjar känna lite sug.

Igår blev det dessutom ett besök vid vår flygplats, hos M & M :) Trevligt värre, lovade i ett svagt ögonblick att hjälpa till med lite trädgårdsarbete medelst gräsklippning. Fåse hur det går *s* Är väl lite så att jag saknar sånt göromål efter stugan. Kul att sitta o babbla, även om jag nog inte var så nyttig mot kroppen så länge som jag satt i solen. Men blekfis är man inte längre i alla fall.

Frågor, svar och lite annat

Denna hämtades från Vonkis så då är det bara att läsa o se om ni lär er någe nytt om mig.

Tio Första
bästa kompis: Hmm, måste säga Anna och Magnus

bilen: Hade ett gäng som liten, men den jag specifikt minns var Starsky och Hutch's bil.

kärleken: Sabina!

husdjur: Njaaa, den enda var vovven Bella som mamma fick efter pappas bortgång.

semester: Nja, var ju i stugan varje sommar. Inte rikigt semester kanske. Resan till Calella i Spanien kan väl nämnas, o då var jag 19.

jobb: Trampa gräs kring granplantor när jag var 15, höll i knappt två timmar, sen dukade jag under för pollenallergi.

köpta skiva: Som jag verkligen sparade ihop till själv var soundtracket till Star Wars.

riktiga kärlek: Eh...där det blivit besvarat o så kan man väl säga Maria.

piercingen: Hah! Aldrig haft nån

konsert: Tja, det var med lokala band i Åsa där jag växte upp, bland dem min brorsas band. Ska man se på storskaliga saker så var det Tomas Ledin i Eksjö '97. Och första utländska var Brian May på Cirkus '98.

Nio senaste
alkoholhaltiga drycken: Carlsberg Hof på flaska.

bilfärden: Trippen från Frillesås med Jimpmeister.

filmen jag såg: "Styrka 10 från Navarone", inte så märkvärdig, men smått underhållande.

ringda telefonsamtal: Till psykologen med önskan om tidbyte idag.

bubbelbadet: För ett par år sen säkert.

spelade cd: U2 Elevation 2001 First night som jag köpte i lördags.

kyss: Minns inte, kan ha varit två år sen.

gången jag grät: Dear God, det är länge sen.

måltiden: Pizza med fläskfilé, paprika, champinjoner och gorgonzola.

Åtta har jag någonsin
dejtat en av mina bästa kompisar: Tja, jo - så jag såg på saken i alla fall, men jag tror inte hon såg det så.

blivit arresterad: Nope.

blivit kär vid första ögonkastet: Ja!

fastnat med blicken i någons urringning: Det kan du fethaja!

sagt att du älskar någon utan att mena det: Hmm, inte direkt, men jag var i sanning inte säker på känslan där.

haft ett one night stand: Nä

busringt till någon: Jo, men det var alldeles för länge sen.

fått ditt hjärta krossat: Japp!

Sex saker jag gjort idag:
1. Sett på TV.
2. Bloggat.
3. Pratat i telefonen.
4. Ätit.
5. Spelat Star Wars Battlefront.
6. Fixat in saker på min mp3-spelare.

Fem favoritsaker utan rangordning
1. U2-t-shirten som jag köpte på Ullevi.
2. Liftarens Guide till Galaxen.
3. Mp3 spelaren.
4. Datorn.
5. Min gamla bandspelare.

Fyra personer jag kan berätta allt för
Jimpster o Jossi först o främst. Annars kan jag nog prata om det mesta med de flesta i min bekantskapskrets.

Tre val
Blått eller rött: Blått

Sommar eller vinter: Sommar.

Choklad eller chips: Chips

Två saker att göra innan jag dör:
1. Se Grand Canyon.
2. Vara lycklig

En sak jag ångrar
Allt för mycket, men ska jag säga en sak så är det väl att jag inte vågat mer.

Fyra personer jag vill ska göra samma blogginlägg
Mia, Gunnar, AK och Tesen. Tror att de är de enda som läser den här bloggen ju :P

Soundtrack of my life part 2

Har suttit en stund och gluttat på lite videor på YouTube med U2 från deras PopMart-turné. På sätt och vis var det den första gången jag på något vis "såg" det som hade med dem att göra. Dagen de spelade på Ullevi - för att vara exakt den 2 augusti 1997 - åkte jag förbi med pendeltåget, och såg bågen sticka upp ovanför kanten på stadion. I tidningarna stod det massor av tips om vilka skivor man skulle lyssna på för att komma in i gruppen och så vidare. Och dagen efter fanns det gott om recensioner. Det var då jag bestämdet mig. Nästa gång de kommer till Sverige så ska jag se dem!

Visst minns jag I still haven't found what I'm looking for och With or without you från tiden kring mellan- och högstadierna, men jag fastnade nog aldrig riktigt för dem då. Under komvux-året '96-'97 hände det på lördagsmornarna att M'atin - som ofta festade med mig och Jimp slog på ett band med Joshua tree, och först ut i högtalarna var Where the streets have no name. Och det var positivt, jag gillade att lyssna på den. Och när jag flyttat hit fick jag låna Joshua tree av en kompis, och den spelades länge och väl, tills jag kände att det var bäst att köpa en egen skiva.

Sommaren 2001, för att vara exakt midsommarhelgen, så åkte jag med företaget Nickes på en konsert med AC/DC på Ullevi. På bussen fick vi en lista med evenemang som de hade på gång, bland dem de två Globen-konserterna med U2. Efter att ha sett min lönespec insåg jag att jag hade råd att åka, och bokade en biljett. 1000 spänn för resa tur och retur samt ståplatsbiljett. Inte illa.

Den 10e juli var det så dags, jag välkomnades av Sandy - som då vart reseledare. Och hennes entusiasm höll spänningen uppe under resan. Innan det skulle ställas i kö fick McDonk besökas, och en T-shirt inhandlas. Jag var väl i sanning lite ful som ställde mig nånstans mitt i allt i kön. Vid insläppet fick de flesta lämna in sina paraplyn i garderoben, eftersom jag inte hade något var det bara att gå in, och jag kom in i "Hjärtat". Kunde knappt fatta vilken tur jag hade.

När så konserten startade så var jag sådär lagom entusiastisk. Jag hade lyssnat in mig på en del av deras låtar, så det var gött att hänga med i New Years Day och Sunday Bloody Sunday. Jag kände i sanning inte till All I want is you, men jag tror jag hängde med rätt så bra i slutet när alla sjöng "yooooou", och rätt som det var så började den, Streets. När Edge satte igång med gitarrintrot så bara jag kände en sån där magisk känsla, det var tårar, det var lycka och det var något helt förunderligt. Närmare så att bli frälst kommer jag inte bli! När de tände upp arenan såg jag hur ALLA på läktaren hoppade och dansade i full karriär. Jag var såld.

Where the streets have no name från Boston juni 2001

Resten var konserten var rikigt trevlig, även om jag faktiskt inte kände till "One". With or without you kunde jag i alla fall, och finalen "Walk on". När jag gick ut så kände jag bara något speciellt. När alla möttes upp så var Sandras första kommentar "Varför spelade de inte Pride??!!" Och det måste jag erkänna, den saknades lite, den kunde jag ju - då jag lyssnat rätt mycket på Best of 1980-1990. Nåväl, jag hade fått ett intresse. Och jag har under alla dessa år nästan alltid haft Joshua tree i stereon för att vakna till "Streets". Sen kommer de två andra suveräna sångerna efteråt, och det gör inte mornarna sämre.

Jag har samlat på mig alla deras skivor, köpt konsertvideor, och även hittat bootlegs med inspelningar från Globen och lite andra ställen. Och jag såg dem igen den 29 juli 2005. Det var maffigt, men det slår inte känslan från den första gången. Kan vara storleken på Ullevi, eller så är det så att det är den första gången som det är det stora, det magiska. Jag åker nog gärna till USA nästa gång de ger sig ut, där spelar de i alla fall på lite mindre arenor.

Det finns sånger som de gjort som verkligen påverkat mig, och fått mig att känna så mycket. Den främsta av dem är "Sometimes you can't make it on your own", som är skriven av Bono tillägnad hans pappa som dog 2001. Och när de spelade den på Ullevi så grät jag, det är så mycket av det som han sjunger som jag själv känner att jag hade behövt ha sagt till min pappa, som dog när jag var 17.

One finns där och den bär med sig så mycket av känslor kring de uppbrott jag haft i livet. Den svider att lyssna på, den kan tolkas på många sätt. Kanske inte konstigt att det gjordes flera videor till den. Kan säga att jag inte gillar den nyare versionen med Mary J Blige och U2, hon wailar sönder sången.

Under senaste tiden har jag lyssnat mycket på ZOO TV från Sydney, och framförandet av "Running to stand still" är så enormt mäktig att jag nästan får tårar i ögonen när jag hör den. Det läggs så mycket kraft i det hela, en fantastisk sång. Är lite tjurig över att det ersatte den med "Miss Sarajevo" under Vertigo-turnén. Den hade fått Ullevi att rämna. Den är så kraftfull!

Jag kan rada upp sånger i massor, men det är så med U2, de tar lite tid att lyssna in sig på. Börja med Joshua tree, Achtung Baby, Unforgettable fire och How to dismantle an atomic bomb. Sen kan fördjupning med Pop, All that you can't leave behind, Boy och War fortsätta. Och sedan resten. Och framför allt, se dem live!