Soundtrack of my life part 3

Då är det väl dags för mig att klämma åt i det där som kan kallas kärnan av all musik. På något vis så finns den kvar sedan barndomen, fast som det började så var det lite annorlunda. Det finns en skiva som heter "Strung up" med glamgruppen Sweet. Det är en dubbel-LP med en liveskiva och en skiva med hits, bland dem den klassiska Ballroom Blitz. Liveplattans inleds med ett band som spelar den klassiska "strippmelodin". Och så hörs en explosion och Hellraiser börjar. Jag och Jimpmeister tyckte syntljudet vid refrängen lät som ett ufo, alltså flygande tefat, så till den sången lekte vi att vi var rymdfarare.

Till detta fanns också Wig Wam Bam, som är en omskrivning för sex, vilket jag inte fattade, men jag tyckte den var kul att sjunga med i. Notera att jag då var 5-6 år gammal, förmodligen yngre.

Under 80-talet hörde jag en och annan sång av Queen, främst Radio Ga Ga under 1984 på Tracks. En kompis köpte en video med filmen Highlander, och där hörde jag "Who wants to live forever" för första gången. Och efter ett vinterbesök i stugan med pappa så visades Blixt Gordon på TV, och där hörde jag Queens klassiska musik som nog satte sig lite på skallen, fast jag inte erkände det. Sedan gick det några år. Freddie Mercury dog av aids, något jag minns lite sådär av. Min kompis spelade in en dokumentär som sändes till hans minne. Tyvärr missade jag konserten TV4 sände direkt den 20 april 1992 från Wembley - Freddie Mercury Tribute. Men så kom sommaren 1992 kom Wayne's world med Den här scenen. En kompis köpte soundtracket, och först ut var just Bohemian Rhapsody. Och den här sången gavs ut 1975, och jag hade inte hört den förut! Och jag fastnade stenhårt.

Jag började få ett intresse, jag fick låna lite skivor, främst A Kind of Magic och Classic Queen, vilket startade intresset, men ändå i ganska långsam takt. Det första jag själv köpte med Queen var Greatest Flix II. Där fanns gott om bra videor och snart efter det köpte jag den första skivan; The Miracle. Det var främst efter att jag flyttat hemifrån som jag på allvar började samla på mig deras skivor, jag köpte dem från Ginza, billigt var det ju. Tyckte jag i alla fall. Mitt i allt detta, och detta var sommaren '95, precis innan jag flyttade hemifrån, så köpte jag Roger Taylors soloskiva Happiness? som föll mig rätt så bra i smaken.

Dessutom gick jag med i den officiella fanklubben. Det kostade lite, men jag kände att det var det värt, och i de dagarna släpptes även deras sista skiva "Made in Heaven". En sorglig platta fast med stunder som ändå kändes optimistiska.
Och så har musiken följt med mig genom åren. Jag hade även turen att befinna mig på Cirkus när Brian May spelade där.



Jag har mer och mer fått smak för musiken på de allra tidigaste skivorna, de fyra första i synnerhet. Queen, Queen II, Sheer Heart Attack och A Night at the Opera. De var som mest lekfulla då och det är en speciell känsla i musiken. Night har ju blivit utnämnt till en klassiker i båd pop och rock-genren.

Sånger som bör nämnas är många, lyssna på Greatest hits - skivorna, samtliga tre så kommer man nära inpå. Men till dessa kan tilläggas Keep Yourself Alive, Liar, White Queen (as it began) - absolut favorit! - March of the Black Queen, In the lap of the gods...revisited, Prophet's song och '39. Många fler finns från de senare skivorna, men som sagt, det är från de första de bästa sångerna kommer.

Jag såg Brian och Roger spela tillsammans med Paul Rodgers den 30 april 2005. Jag önskar jag hade kunnat se dem spela på Scandinavium '82 eller Råsunda '86 med Freddie vid mikrofonen. Men det var kul att se dem spela, även om både Brian och Roger börjat se rätt så gamla ut så var det kul lir genom hela konserten, även om tidningarna var onådiga i sin kritik, här är väl den enda positiva recension som jag kunnat hitta från den dagen.
Det talas om att de ska släppa en ny skiva, jag önskar nog att de släpper banéret Queen, för det är inte Queen utan Freddie och John Deacon. Det var kemin mellan de fyra som skapade den magiska musik jag fastnat för. Nu är det något annat, ska bli spännande att se hur det låter, vilket namn de än väljer att sätta på bandet.