Lite smått

Det har varit dåligt med uppdateringar för min del här på bloggen. Det har hänt mycket, har sedan ett par månader en flickvän och sen har jag blivit anställd av företag istället för att jobba för bemanningsföretag. Så lite har hänt. Just nu sitter jag hemma sjuk i något diffust, men som jag inte kan gå med på jobbet i dess rätt tuffa miljö.

Hittat lite trevlig musik på YouTube, den här tjejen är den senaste jag hittat, duktig och kreativ. Gillar hennes version av A-ha's klassiska dänga "Take on me"

RIP Michael Jackson

Världen är en superstjärna fattigare. Riktigt sorgligt. Han har gjort sig odödlig genom en massa sånger som folk kommer att minnas honom genom. Thriller, Beat it, Black or White, Bad och They don't care about us är bara ett litet urval av musiken som funnits i mitt liv genom åren. Visst minns man också all uppmärksamhet han fick på grund av sina pedofilmisstankar. Att en person dör förlåter inte det de gjort, det går inte att komma ifrån. Men jag vill minnas de bra grejerna han gjort idag. En sång jag dansat loss till på golven som jag minns är They don't really care about us, så då är det på sin plats att inkludera den.

Skrämsel-skräpet

Så då har svininfluensa blivit något som pratas om i alla medier. Folk ska vara rädda, det finns ju en risk att de blir sjuka!
Kom igen!!!! Vafasen, visst har människor dött. Men jag ställer mig frågande till hurpass farlig den är för den stora allmänheten. Det kan ju vara så att vissa blir väldigt sjuka, medan andra känner av det som en förkylning ungefär. Varje dödsfall är en tragedi, så visst ska man inte förringa en sjukdom som kan medföra att många dör. Men - och detta är en tanke som jag fick från att ha läst Anna Ekelunds kolumn i dagens tidning. Varje dag dör ett par människor av malaria, som är lättbotat. Men det är det inga skrämselrubriker om.
Jag minns lite vagt från 80-talet hur aids började talas om, och hur farligt det var. Man trodde man blev smittad om man mer eller mindre rörde vid en HIV-smittad eller kom i kontakt med något han eller hon tagit i, såsom trappräcke, för att inte tala om offentliga toaletter. Först blundades det för sjukdomen, då det främst var homosexuella män som blev sjuka. Så började det dyka upp bland även kvinnor och barn som smittads via blodtransfusioner, men då var skadan gjord.
Det ska bli intressant att se vad för skräp de vill att man ska konsumera för att undvika att bli smittad av den dära svininfluensan. Jag säger som Anna, dör jag så dör jag. Västvärlden kan behöva åka på en ordentlig näsbränna för att bli lite mer ödmjukare.

"Loaded gun"

Jahopp, så har då forskare hittat massor av "nano termit" i resterna av de tre world trade center-byggnaderna som raserades den 11 september 2001. Hur kan man bortförklara en sån upptäckt? Det ska bli intressant att höra fortsättningen på detta. Blir det någon ordentlig utredning av allting till skillnad från det som gjorts? 10 minuter långt klipp, men nog så intressant.

Med risk för att jag upprepar mig....

Det här är skälet till att jag älskar U2, orsaken till att jag ska se dem båda kvällarna på Ullevi i sommar. Den här videon är ett ihopklipp av olika framföranden av den här underbara sången från 1987 till 2005. Ljudet är från "Boston 2001".

Underbar cover

En helt underbar version av den klassiska Queen-hiten "You're my best friend". Den här tjejen - Julia Nunes - kommer kunna gå långt med sin charm och musikalitet!

En klassisk monolog

Fick bara ett sånt där infall efter att ha läst ett inlägg på Jenny Östergrens blogg, och vem kan väl säga saker bättre än Tage Danielsson.
Jag är som så för kärnkraft, men det krävs säkerhet och sen ska vi ta hand om resterna av det. Har man egentligen kommit på en bra lösning?

Svensk Star Wars

Detta är humor!

TV-minnen

(c) Universal Pictures

Nostalgi när det är som bäst. Den gamla TV-serien "Den otroliga Hulken" från det sena 70-talet till tidiga 80-talet med Bill Bixby som David Banner och Lou Ferrigno som Hulken. Introt säger det mesta, kunde dock inte hitta någon bra version av den på youtube. Detta är väl den bästa jag kunde hitta, gick inte att inbädda i bloggen dock.
Men hursomhelst. Serien finns att köpa på DVD, och visst är den ibland lite väl gammal i stilen, men den håller. Mycket tack vare Bill Bixbys fina arbete. Och även Lou Ferrigno tar fram Hulkens barnlika nyfikenhet på ett ibland rätt komiskt sätt. Väl värd en titt alltså om den inte setts redan.

Jag var 6 år gammal när Hulken visades på svensk TV för första gången, sommaren 1981. Jag minns fascinationen över förvandlingen, roades av hur skjortan spräcktes, men skrämdes samtidigt av inledningen av varje avsnitt med blixtarna som fanns med, då jag hade en rätt ordentlig åskrädsla. På den tiden hade vi svartvit TV, så jag uppfattade inte Hulkens gröna färg.

Men det var något som fascinerade mig med varje avsnitt. Och psykologiskt kom det en hel del saker. David Banner som karaktär var en snäll och hjälpsam person, som gjorde allt för att undvika att bli arg. Och även där kan det ha blivit en hämmande effekt för mig, att hålla tillbaka på ilska och sorg. Och slutet av varje avsnitt där Banner ensam liftade mot en ny plats till den vemodiga pianomelodin kunde jag rätt så väl identifiera mig med. Jag kan väl erkänna att jag kände mig liksom malplacerad redan som liten.

Lite recept och sista dagen på denna arbetsplats.

Eller i alla fall ett recept: Ostkaka av enkel modell.
½ dl sötmandel som hackats fint
3 ägg
½ dl socker
½ dl vetemjöl
500 g keso
2 dl mjölk 3 %

Sätt ugn på 175 grader
Vispa ägg och socker
Rör ner mjöl, keso, mandel och mjölk
Häll smeten i smord ugnsform
Grädda i ca 40-60 minuter (tills den fått färg)
Servera med färska bär eller sylt o grädde.

Yum yum!!

Idag har sista dagen arbetats på elgiganten för den här gången. Få se när jag återvänder dit. Kommer sakna gänget där, hoppas alla jag jobbat med och lärt känna där kommer ha det fint!

God Jul!

Ledsen

Jo, det är just det jag är nu. Faktiskt väldigt ledsen till och med.
I måndags så tog jag steget att sätta punkt för en vänskap med L, som jag ju känner rätt så starkt för. Men då känslorna inte är besvarade, och då det känns som jag liksom hamnar i läget att jag får nöja mig med det jag får, och tacksamt ta emot det utan att få särskilt mycket så kändes det som det enda rätta att göra.

Om kontakten kommer återupptas längre fram i tiden när det blivit någon form av balans kan jag inte sia om. Det handlar väl mycket om vad det blir för ansträngningar från hennes håll. Jag känner att jag gjort mitt nu i alla fall.

Det som är skönt är att även om jag är ledsen så har jag i alla fall grepp om det. Det har fått en känslomässig betydelse, som psykologen pratade om så mycket under de fem år jag gick dit. Så även om det är ett sorgligt beslut så är det i alla fall bra för min personliga utveckling. Få väl se om det leder till att jag hittar någonstans vad relationer beträffar annars också. Någon att krama på så här års vore ju inte fel direkt...

U2 i ett nytt perspektiv

Så har jag då besökt Göteborg och sett konsertfilmen U23D. En väldigt speciell upplevelse måste jag säga. Man vänjer sig ganska snabbt vid själva 3D-bilden, glasögonen som man får låna av bion är inte direkt snygga, men går bra att ha även om man bär vanliga glasögon.



Musiken är som nog de flesta vet av yppersta slag, urvalet från konserten är bra. Saknar dock "I still haven't found what I'm looking for", kan tänka mig att den Argentinska publiken gjorde ett mäktigt allsångsnummer av sången. Men som sagt, konsertens kärna finns kvar, och det finns utrymme för tårar i ögonen av alla känslor som väcks av sångerna.
En solklar fyra får filmen av mig. Den visas bara på 3 biografer här i landet, så det vill till att vara i rätt stad också. Eller helt enkelt ta sig tid att åka till rätt stad.

En liten hjälp

På tal om gårdagens inlägg så hittade jag den här nyheten. Så vi får hoppas att det underlättar arbetet med att hjälpa behandla de som smittats i tredje världen.