1½ Timma kvar av 2006

Jahopp, så ska man väl summera detta gångna år. Och tja...några bra upplevelser finns ju.
Födelsedagsfestivalen - intressant musik och goda vänners lag. Oförglömligt bastubad :D
Galej - intressant musik och fler trevliga människor.
Det Funkars releasefest på APT-Bar - Navid Modiri och Gudarna. Såld till tusen.
Träningspass med J - underbar vän som man kan prata med om allt och inget.
Psykologsessioner som började ta skruv - att sätta slutdatum kan få saker och ting att hända.

Sen har vi det som hänt i världen, miljöproblem, Saddam Hussein avrättad, 5 år sedan 11:e september-dåden. http://video.google.com/videoplay?docid=94448691996878155 Denna måste man se, frågor som verkligen behöver ställas ställs i denna dokumentär. Visst att det är konspirationsteorier till tusen, men något är det som verkligen inte stämmer där. Vädret, ja detta väder- nyårsafton och det var 6 grader när jag stack hemifrån vid lunchtid. Visst kan det hinna bli kallt, men det är jävligt konstigt.

Sen alla mediefenomen och prylar och saker som passerar ens ögon, men jag tycker inte att det är av någon större vikt. Det är bara ytliga saker - dagsländor som kommer ersättas med häftigare, dyrare, snyggare och bättre sjungande. Nja, ett ork för såna saker har jag inte, även om jag kan räknas bland de som har en form av beroende av vissa TV-program, filmer och annat.

Välkommen till 2007, måtte detta bli ett bättre år, på många sätt. Och kärleken? Äh, orka bry sig. Bäst att få ordning på mig själv innan jag hoppar på något nytt snabbare tåg än det som tog slut för nästan 2 år sen. Och måtte det låta all ilska alstrad från den tiden försvinna från mig, ge mig en ventil som får saker och ting att bli helt enkelt klarare.

Var snälla mot varann, se på månen, sjung en sång och skjut inte för många fyrverkerier.
Skål! På tisdag spelar Frölunda mot Mora, och jag kommer vara på plats i Scandinavium :)

Don't drink and drive...

Att man aldrig lär sig!
Mot bättre vetande gjorde jag det än en gång, drack när jag VISSTE att det inte skulle funka så bra ihop med mina känslor. Det har legat och svidit i mig i flera veckor, kan väl säga att sen en månad tillbaka så har det varit något som känts annorlunda och jobbigt. Att dricka när det är så är inte någon bra idé. Ångestattacken som jag åkte på har jag på något vis benat ut och fått grepp om, men det ligger något och gror i mig, något starkt och tungt. Jag har en ständig tryckande känsla i bröstet, ångest kan man nog kalla det.

Något som vill komma ut, explodera liksom. Det gör nästan fysikt ont där det ligger. Och det känns som att gråten är nära, men det kommer inte. Några sånger kan få känslorna att ge med sig lite, men inte tillräckligt. Ögonen tåras, men inget mer. Det är nåt som sitter i vägen! Igår kändes det mer påtagligt, som sagt tack vare just alkoholintaget. Det var som att det låg tårar i ögonen, men ändå inte. Tack o lov fanns J där som kunde ge mig en kram när det behövdes.

Stack efter 1, kände väl att det inte gav så mycket mer, och självklart självklart så gick vi förbi M och hennes nya kille, hand i hand. Det liksom väckte ilska. Jag kände verkligen att jag ville puckla på något, ungefär som när Homer exploderar efter att ha utsatt sig för "Anger management". "Homer crush! Homer destroys!" i passande grön färg dessutom. Och det ligger där och vill komma ut, det är den aggressiva sidan som är så begravd att jag inte kan få utlopp på något vettigt sätt. Det går inte i ord, knappt ens i handling. I alla fall inte bland folk. Skulle väl helst vilja puckla på en sandsäck ordentligt.

Känslor suger!

När kreativiteten tagit semester

Flera månader sen jag skrev något senast. Har haft väldigt väldigt mycket tankar och så, men bara inte kunnat skriva ner det. Har inte haft känsla för skrivandet. Antar att sånt går i vågor, men det är väldigt frustrerande, eftersom jag ändå känt att det funnits något att skriva om.

Så närmar sig jul ännu en gång. Och det finns noll känsla i det hela. Säkert ett slitet uttryck , men vädret är att skylla på, helt enkelt. Mörkret är verkligen så övermäktigt. Tack och lov går vi mot ljusare tider räknat från i morgon. På jobbet har det rullat på ganska så lugnt, även om det tydligen sålts mycket. Kan tänka mig att jag har vanan inne såvidapass att det helt enkelt inte känns så stressigt även om det är mycket folk i köerna.

Det är stora pengar som rör sig i handeln, folk har varit inne och köpt julklappar för flera tusen kronor. Och barnen blir bara girigare. En kvinna med 5 barn sa att hennes sjuåring nu önskar sig en X-Box. Ja tjena! Om alla barn ska ha såna krav och få viljan igenom så blir det inte mycket till hushållsekonomi kvar att prata om, skuldfällor överallt. Mobiler, TV-spel och alla såna saker, reklamen syns ju dagligen så klart barnen vill ha grejerna. Vet ju själv hur det var när jag var liten, men det matades inte framför mina ögon varje dag. Katalogerna från Stor & Liten och andra leksaksaffärer var spännande att titta i, men jag visste att jag inte kunde få så mycket, det var jag medveten om, att vi inte hade så mycket pengar. Antar att man ständigt blev påmind om det eller nåt..

Och dagens "Låt mig va!": Telefonabbonemangsförsäljare. Har såna stående på jobbet. Denna ständiga fråga "Vad har du för mobiloperatör?". Tacka fan för att de har så illa rykte - man stör ju sig på dem av att bara höra på det. Dock var tjejerna som var där förra veckan rätt gulliga - men det är en helt annan sak det ;)

Och så har vi då det här med grannar....
Har en tant som bor i lägenheten under mig som är hörselskadad, och som i brist på att sova tittar på TV. Och det HÖGT. Det har hänt att jag blivit väckt vid halv 4 på morronen. För någon vecka sen sa jag till henne, och då säger hon att hon HAR hörapparat. Och så använder hon den inte. Igår morse satte hon igång vid 6:20.
Jag kan ju säga att i mitt rum hör jag rösterna på TV som ett mummel, kan klart och tydligt höra vad det är för kön på människan som pratar. Musik är som ett surrande. Står jag utanför hennes dörr hör jag klart och tydligt varje ord som sägs.

Jag var i färd med att somna om eftersom jag vaknat vid 5 och hade möjlighet att ligga i säng till 9. Då gick jag ner och sa till, och hon tyckte att hon inte hade på så högt och att hon hade rätt att titta på TV efter 6. Tacka fan för det - hon är ju döv!

Visst den dära lagen-vad den nu heter - säger att mellan 22 och 6 ska det vara tyst. Men det innebär ju inte att man kan bröta på för fulla muggar det första man gör. Jag sa det att jag behöver ha tyst fram till 9, vilket hon tyckte var absurt, men har kärringen hörapparat så får hon fan ta och använda den också. Jag är genuint trött på att vara snäll nu, min sömn är viktig och sabbar hon den kan en hel dag gå åt fanders. Fortsätter hon får jag väl jävlas å det extrema...sladden till hennes parabol hänger utanför mitt fönster *ondskefullt skratt*

Tror jag återkommer senare med lite andra tankar o grejer. Kanske borde kalla bloggen "Evul Jårma" eller liknande hädanefter ;)