När kreativiteten tagit semester

Flera månader sen jag skrev något senast. Har haft väldigt väldigt mycket tankar och så, men bara inte kunnat skriva ner det. Har inte haft känsla för skrivandet. Antar att sånt går i vågor, men det är väldigt frustrerande, eftersom jag ändå känt att det funnits något att skriva om.

Så närmar sig jul ännu en gång. Och det finns noll känsla i det hela. Säkert ett slitet uttryck , men vädret är att skylla på, helt enkelt. Mörkret är verkligen så övermäktigt. Tack och lov går vi mot ljusare tider räknat från i morgon. På jobbet har det rullat på ganska så lugnt, även om det tydligen sålts mycket. Kan tänka mig att jag har vanan inne såvidapass att det helt enkelt inte känns så stressigt även om det är mycket folk i köerna.

Det är stora pengar som rör sig i handeln, folk har varit inne och köpt julklappar för flera tusen kronor. Och barnen blir bara girigare. En kvinna med 5 barn sa att hennes sjuåring nu önskar sig en X-Box. Ja tjena! Om alla barn ska ha såna krav och få viljan igenom så blir det inte mycket till hushållsekonomi kvar att prata om, skuldfällor överallt. Mobiler, TV-spel och alla såna saker, reklamen syns ju dagligen så klart barnen vill ha grejerna. Vet ju själv hur det var när jag var liten, men det matades inte framför mina ögon varje dag. Katalogerna från Stor & Liten och andra leksaksaffärer var spännande att titta i, men jag visste att jag inte kunde få så mycket, det var jag medveten om, att vi inte hade så mycket pengar. Antar att man ständigt blev påmind om det eller nåt..

Och dagens "Låt mig va!": Telefonabbonemangsförsäljare. Har såna stående på jobbet. Denna ständiga fråga "Vad har du för mobiloperatör?". Tacka fan för att de har så illa rykte - man stör ju sig på dem av att bara höra på det. Dock var tjejerna som var där förra veckan rätt gulliga - men det är en helt annan sak det ;)

Och så har vi då det här med grannar....
Har en tant som bor i lägenheten under mig som är hörselskadad, och som i brist på att sova tittar på TV. Och det HÖGT. Det har hänt att jag blivit väckt vid halv 4 på morronen. För någon vecka sen sa jag till henne, och då säger hon att hon HAR hörapparat. Och så använder hon den inte. Igår morse satte hon igång vid 6:20.
Jag kan ju säga att i mitt rum hör jag rösterna på TV som ett mummel, kan klart och tydligt höra vad det är för kön på människan som pratar. Musik är som ett surrande. Står jag utanför hennes dörr hör jag klart och tydligt varje ord som sägs.

Jag var i färd med att somna om eftersom jag vaknat vid 5 och hade möjlighet att ligga i säng till 9. Då gick jag ner och sa till, och hon tyckte att hon inte hade på så högt och att hon hade rätt att titta på TV efter 6. Tacka fan för det - hon är ju döv!

Visst den dära lagen-vad den nu heter - säger att mellan 22 och 6 ska det vara tyst. Men det innebär ju inte att man kan bröta på för fulla muggar det första man gör. Jag sa det att jag behöver ha tyst fram till 9, vilket hon tyckte var absurt, men har kärringen hörapparat så får hon fan ta och använda den också. Jag är genuint trött på att vara snäll nu, min sömn är viktig och sabbar hon den kan en hel dag gå åt fanders. Fortsätter hon får jag väl jävlas å det extrema...sladden till hennes parabol hänger utanför mitt fönster *ondskefullt skratt*

Tror jag återkommer senare med lite andra tankar o grejer. Kanske borde kalla bloggen "Evul Jårma" eller liknande hädanefter ;)