Bittra gubbar och snabba turer

Så då går man på en söka-jobbkurs. Få se om det får mig att få lättare att skicka ansökningar till jobb. Det svåra är ju fortfarande att jag inte vet vad som passar mig och vad jag klarar av att jobba med. Är jag stresstålig? Fan vet...
Nåväl, på denna kursen - idag var andra dagen - så är det mest äldre herrar, en kvinna som är ungefär i min ålder, uppskattar jag i alla fall.

Herrarna är nästan som de dära jönsiga typerna i klassen som aldrig kunde hålla tyst och drog massa uppmärksamhet till sig. Som idag var det en som mitt i allt plockade fram sin kamera. Bullrig man med finlandssvenskt uttal och bitter attityd. Detsamma gäller en annan som nog är väldigt inrutad och rasistisk. De säger vad de vill och som inte liksom hör hemma i diskussionerna. De två invandrarna - en kille från Etiopien och en från Irak - försöker hänga med i diskussionerna så gott det går, men sorl från de två som hörs mest gör det nog inte så lätt.

Idag begav jag mig som snabbast till Nässjö för att lämna in en ansökan på en jobbannons som egentligen gick ut igår. Men jag kände väl att man kunde testa i alla fall, och det gick bra för honom som tog emot mig. Snabbt tog jag mig tillbaka till stationen och tog nästa tåg hem. Väl inne i Jkpg ringde det på mobilen, som självklart dog batteridöden, hann i alla fall se att det var från jobbet det ringde. Lyckades komma in hos S för att låna hans telefon - att de inte har nån på AMS är ju beige!

Cykla sedan runt till ett par ställen på Solåsen och lämnade in ansökan, lite sådär i förbifarten liksom. Bäst att släng ut krokar överallt. A-kassan räcker inte så länge liksom. Nu måste jag hitta jobb, dax att få igång hobbies - främst då fotograferingen. Börjar känna lite sug.

Igår blev det dessutom ett besök vid vår flygplats, hos M & M :) Trevligt värre, lovade i ett svagt ögonblick att hjälpa till med lite trädgårdsarbete medelst gräsklippning. Fåse hur det går *s* Är väl lite så att jag saknar sånt göromål efter stugan. Kul att sitta o babbla, även om jag nog inte var så nyttig mot kroppen så länge som jag satt i solen. Men blekfis är man inte längre i alla fall.

Trettondagsafton

Vad ska man göra en sån här dag då?
På fyran går "Hip hip hora". Välspelat, men plågsamt på ett sånt där tonårspinsamt vis.
Annars då? Tja, har väl hämtat mig från att frölunda förlorade i tisdags, trist att de åkte på bonk i går också. Nåja, det finns tid för dem att hämta sig, men de måste börja spela lite hockey nu ju. Inte är jag nån jättehockeyfantast direkt, men efter att ha varit där o båd buat och jublat åt laget så känns det mer som att ja...det betyder lite i alla fall.

I onsdags var det ett besök i Trånghalla, S bjöd på lite lunch, sen promenera vi till Bankeryd. Tog lite längre tid än hon tänkt sig, så sammanlagt cyklade jag ungefär två timmar den dan, och promenerade två timmar. Gjorde gott efter allt gift jag proppade i mig i tisdags. Sallad gjorde jag till middag. Igår...hmm, gjordes fan inte nåt nyttigt. Idag käka jag med Hacken på Jungle Thai och tog en liten promenad. Måste komma igång med nånting, få fason på livet. Kanske jag får mer ordning på resten om jag jag hittar ett nytt jobb.

Först o främst så måste hjärtat repareras. Så vad ska man göra..

Hur övertygar man sig att man kommit över någon som gjort en illa, som man tyckt om men som mer och mer vänt till en ilska och avsky. Som ligger inombords och bara kokar.
Det måste ut!

När kreativiteten tagit semester

Flera månader sen jag skrev något senast. Har haft väldigt väldigt mycket tankar och så, men bara inte kunnat skriva ner det. Har inte haft känsla för skrivandet. Antar att sånt går i vågor, men det är väldigt frustrerande, eftersom jag ändå känt att det funnits något att skriva om.

Så närmar sig jul ännu en gång. Och det finns noll känsla i det hela. Säkert ett slitet uttryck , men vädret är att skylla på, helt enkelt. Mörkret är verkligen så övermäktigt. Tack och lov går vi mot ljusare tider räknat från i morgon. På jobbet har det rullat på ganska så lugnt, även om det tydligen sålts mycket. Kan tänka mig att jag har vanan inne såvidapass att det helt enkelt inte känns så stressigt även om det är mycket folk i köerna.

Det är stora pengar som rör sig i handeln, folk har varit inne och köpt julklappar för flera tusen kronor. Och barnen blir bara girigare. En kvinna med 5 barn sa att hennes sjuåring nu önskar sig en X-Box. Ja tjena! Om alla barn ska ha såna krav och få viljan igenom så blir det inte mycket till hushållsekonomi kvar att prata om, skuldfällor överallt. Mobiler, TV-spel och alla såna saker, reklamen syns ju dagligen så klart barnen vill ha grejerna. Vet ju själv hur det var när jag var liten, men det matades inte framför mina ögon varje dag. Katalogerna från Stor & Liten och andra leksaksaffärer var spännande att titta i, men jag visste att jag inte kunde få så mycket, det var jag medveten om, att vi inte hade så mycket pengar. Antar att man ständigt blev påmind om det eller nåt..

Och dagens "Låt mig va!": Telefonabbonemangsförsäljare. Har såna stående på jobbet. Denna ständiga fråga "Vad har du för mobiloperatör?". Tacka fan för att de har så illa rykte - man stör ju sig på dem av att bara höra på det. Dock var tjejerna som var där förra veckan rätt gulliga - men det är en helt annan sak det ;)

Och så har vi då det här med grannar....
Har en tant som bor i lägenheten under mig som är hörselskadad, och som i brist på att sova tittar på TV. Och det HÖGT. Det har hänt att jag blivit väckt vid halv 4 på morronen. För någon vecka sen sa jag till henne, och då säger hon att hon HAR hörapparat. Och så använder hon den inte. Igår morse satte hon igång vid 6:20.
Jag kan ju säga att i mitt rum hör jag rösterna på TV som ett mummel, kan klart och tydligt höra vad det är för kön på människan som pratar. Musik är som ett surrande. Står jag utanför hennes dörr hör jag klart och tydligt varje ord som sägs.

Jag var i färd med att somna om eftersom jag vaknat vid 5 och hade möjlighet att ligga i säng till 9. Då gick jag ner och sa till, och hon tyckte att hon inte hade på så högt och att hon hade rätt att titta på TV efter 6. Tacka fan för det - hon är ju döv!

Visst den dära lagen-vad den nu heter - säger att mellan 22 och 6 ska det vara tyst. Men det innebär ju inte att man kan bröta på för fulla muggar det första man gör. Jag sa det att jag behöver ha tyst fram till 9, vilket hon tyckte var absurt, men har kärringen hörapparat så får hon fan ta och använda den också. Jag är genuint trött på att vara snäll nu, min sömn är viktig och sabbar hon den kan en hel dag gå åt fanders. Fortsätter hon får jag väl jävlas å det extrema...sladden till hennes parabol hänger utanför mitt fönster *ondskefullt skratt*

Tror jag återkommer senare med lite andra tankar o grejer. Kanske borde kalla bloggen "Evul Jårma" eller liknande hädanefter ;)