RIP Lunarstormkontot

Japp, nu har det hänt, jag har lämnat Lunarstorm - säkert många år för sent :P
Vatusan, är ju ändå mest på facebook och sockerdricka istället.
Jag har sparat alla dagboksinlägg-eller blogginlägg som det heter idag, och det är mycket historia som jag tagit mig igenom under tiden jag var med på Luneriet. Det var en...fd vän som fick mig att gå med där. Och jag lärde känna andra folk där som jag fortfarande har kontakt med via andra kanaler, och även träffar i riktiga livet.

Communities är i sanning fråga om flugor. Det hela började med SixDegrees för egen del. Där lärde jag känna ett gäng personer som jag tyvärr inte träffat, förutom två, varav en är en av mina närmsta vänner. Vid millennieskiftet lades sajten ner. Sen gick jag utan dator ett tag, så när jag väl fick fatt på en var det Lunarstorm som fick med mig. Sen dess har det rullat på, det finns hur många communities som helst. Facebook är den senaste, få se hur länge den överlever. Skillnaden mot alla andra är att jag faktiskt hittat väldigt många människor från mitt tidigare liv där. Det kunde jag inte göra på Lunarstorm, mycket på grund av alla konstiga smeknamn. Nu kan man i alla fall se personernas riktiga namn. På gott och ont kan man nog säga.

Sen har ju även det här med bloggande blivit något av en fluga som känns som den börjat bli lite hösttrött. Var som synes ganska så länge sen jag skrev något.

Gratis reklam kanske?

Då satt Anders Kraft och Kristin Kaspersen vid frukostbordet i Nyhetsmorron och gav en puff till sajten som har varit mitt "häng" under sommaren: Facebook. Som vanligt försöker de säga saker som att "Är det här man gör istället för att träffas på rikigt" och "Är det verkligen så bra att andra ska kunna se dina personliga uppgifter".
Visst, det är säkert sånt som många kan fråga sig när de går in på en sån sida. Men varför är det så sabla svårt att ha ett sunt förnuft. Det är ju det som krävs för allt man gör här i livet.
Och går det nu att komma in på Facebook förresten, nej...TV4 har sett till att ragga dit många nya medlemmar. Fun fun fun in the sun.
Måste själv säga att Facebook är en sida som slår det mesta, eftersom det inte har - men det kommer säkert - den där strävan efter att ha så många kontakter som möjligt. I alla fall känner inte jag den. Jag har hittat gamla vänner från Nätpubben Bman's som fanns på gamla SixDegrees i slutet av 90-talet. Plus att gamla bekanta från uppväxttiden hittats, plus då folk från nuvarande liv och Högskoletiden.

Nätet är rätt så bra, fast ibland måste man verkligen koppla ner sig.