Ledsen

Jo, det är just det jag är nu. Faktiskt väldigt ledsen till och med.
I måndags så tog jag steget att sätta punkt för en vänskap med L, som jag ju känner rätt så starkt för. Men då känslorna inte är besvarade, och då det känns som jag liksom hamnar i läget att jag får nöja mig med det jag får, och tacksamt ta emot det utan att få särskilt mycket så kändes det som det enda rätta att göra.

Om kontakten kommer återupptas längre fram i tiden när det blivit någon form av balans kan jag inte sia om. Det handlar väl mycket om vad det blir för ansträngningar från hennes håll. Jag känner att jag gjort mitt nu i alla fall.

Det som är skönt är att även om jag är ledsen så har jag i alla fall grepp om det. Det har fått en känslomässig betydelse, som psykologen pratade om så mycket under de fem år jag gick dit. Så även om det är ett sorgligt beslut så är det i alla fall bra för min personliga utveckling. Få väl se om det leder till att jag hittar någonstans vad relationer beträffar annars också. Någon att krama på så här års vore ju inte fel direkt...