Jormastiska knåderier

Darth Vader till salu

2010-10-30T10:43:00.004+02:00

Tja, har man två mille till övers så kan väl dräkten från The Empire Strikes Back vara givande att äga om man är ett Star Wars fan. Skulle aldrig kunna bära den ordentligt dock, då David Prowse ju är över 1,95 lång. Hade det varit stuntdräkten som Bob Anderson bar hade det varit en annan femma, han var mer i min längd. Jag vet inte mycket om Star Wars inte ;)

Är i detta nu mitt uppe i att läsa boken "The Making of The Empire Strikes Back" av J.W. Rintzler.

Mycket intressant bok, den går liksom sin föregångare, "The Making of Star Wars" in i detalj i allt arbete som ligger bakom filmen, från första manusutkastet till tiden efter premiären. Den är inte till enbart för fantaster av Star Wars-filmerna, utan för alla som har intresse för film.

Sen finns det ju fanedits. De DVD:er som getts ut 2004 resp 2006 har av många fans känts som en besvikelse. En ledande orsak är att både ljud och bild är betydligt sämre än i de versioner som visades på bio 1997 då specialversionerna hade premiär. Färgerna är dåliga - en blå ton i bilden hela tiden. Och ljudmixen har i vissa fall dränkt musiken som förr var den förstärkande faktorn i scenerna. Detta har en brittisk man kallad Adywan stört sig såvidapass att han gett sig in i att göra sina egna specialversioner av Star Wars-filmerna. Den första har getts ut och finns att hämta via fandedits. Den tog honom två år att få till, nya effekter och magnifik bild och ljud. Imponerande!
Och i detta nu arbetar han med The Empire Strikes Back. Den kan jag säga att jag ser fram emot väldigt mycket! Kolla bara trailern!

Vad det gäller filmerna och DVD så kan jag väl personligen säga att jag tycker att det är synd att originalversionerna inte får en ordentlig behandlig. De var trots allt ett gediget konstnärligt arbete, och att ersätta den tidens effekter mot digitala diton är i min åtanke respektlöst mot de som la timmar och timmar för att få till effekterna. Hur svårt ska det vara att ge dem en värdig utgåva på DVD? De som fanns som extramaterial i 2006-utgåvorna är inte att hurra för direkt. Lite mer arbete kan de lägga på att få dem att kunna presenteras på ett värdigt sätt. Det förtjänar de. De blev ju klassiker som de var, och ska minnas på det sättet också. Det om något kan "Making of.." böckerna vittna om.

Vila i frid Martin Ljung

2010-10-02T09:41:00.002+02:00

Jag minns så väl honom när jag växte upp. Programmet "Farbror Frippes skafferi" visades i utbildningsradions program. Sen hörde jag de roliga monologer han höll i Povel Ramels olika revyer. Han levde ett långt, och vad jag förstått det som ett gott liv in i det sista.

Martin, jag är säker på att du har några trevliga återseenden med dina gamla kamrater som du saknat sedan de lämnade jordelivet. Du har fått mig att le och att se på humor på ett speciellt sätt.

Med de här klippen kommer man alltid att minnas Martin Ljung.

Mycket länge sen

2010-09-05T19:40:00.003+02:00

Det har gått nästan ett år sen jag skrev något här. Jag har väl haft en del att skriva om antar jag, men jag har inte haft någon direkt motivation att skriva i bloggen. Jag kan inte lova att jag ska bli bättre bloggare eller något sådant. Det kan mycket väl gå ytterligare ett år till nästa inlägg.
Singel i alla fall sedan april, eget val. Fanns helt enkelt inte den gnistan som behövdes hos mig. Tråkigt nog. Men sånt är livet. Jag fick en liten förälskelse under sommaren, vilket fick mig att inse vad som saknats i de relationer jag haft de senaste 10 åren. Tragiskt, eller hur?

Jag packar fortfarande köttfärs i den lokala köttfabriken, borde kanske söka mig någon annanstans. Tror kylan inte är bra för min kropp. Jag har varit sjuk flera gånger sedan jag började jobba där, tidigare var jag aldrig sjuk. Det säger väl det mesta...

Lite smått

2009-10-12T18:34:00.003+02:00

Det har varit dåligt med uppdateringar för min del här på bloggen. Det har hänt mycket, har sedan ett par månader en flickvän och sen har jag blivit anställd av företag istället för att jobba för bemanningsföretag. Så lite har hänt. Just nu sitter jag hemma sjuk i något diffust, men som jag inte kan gå med på jobbet i dess rätt tuffa miljö.

Hittat lite trevlig musik på YouTube, den här tjejen är den senaste jag hittat, duktig och kreativ. Gillar hennes version av A-ha's klassiska dänga "Take on me"

RIP Michael Jackson

2009-06-26T05:31:00.002+02:00

Världen är en superstjärna fattigare. Riktigt sorgligt. Han har gjort sig odödlig genom en massa sånger som folk kommer att minnas honom genom. Thriller, Beat it, Black or White, Bad och They don't care about us är bara ett litet urval av musiken som funnits i mitt liv genom åren. Visst minns man också all uppmärksamhet han fick på grund av sina pedofilmisstankar. Att en person dör förlåter inte det de gjort, det går inte att komma ifrån. Men jag vill minnas de bra grejerna han gjort idag. En sång jag dansat loss till på golven som jag minns är They don't really care about us, så då är det på sin plats att inkludera den.

Skrämsel-skräpet

2009-04-30T21:42:00.003+02:00

Så då har svininfluensa blivit något som pratas om i alla medier. Folk ska vara rädda, det finns ju en risk att de blir sjuka!
Kom igen!!!! Vafasen, visst har människor dött. Men jag ställer mig frågande till hurpass farlig den är för den stora allmänheten. Det kan ju vara så att vissa blir väldigt sjuka, medan andra känner av det som en förkylning ungefär. Varje dödsfall är en tragedi, så visst ska man inte förringa en sjukdom som kan medföra att många dör. Men - och detta är en tanke som jag fick från att ha läst Anna Ekelunds kolumn i dagens tidning. Varje dag dör ett par människor av malaria, som är lättbotat. Men det är det inga skrämselrubriker om.
Jag minns lite vagt från 80-talet hur aids började talas om, och hur farligt det var. Man trodde man blev smittad om man mer eller mindre rörde vid en HIV-smittad eller kom i kontakt med något han eller hon tagit i, såsom trappräcke, för att inte tala om offentliga toaletter. Först blundades det för sjukdomen, då det främst var homosexuella män som blev sjuka. Så började det dyka upp bland även kvinnor och barn som smittads via blodtransfusioner, men då var skadan gjord.
Det ska bli intressant att se vad för skräp de vill att man ska konsumera för att undvika att bli smittad av den dära svininfluensan. Jag säger som Anna, dör jag så dör jag. Västvärlden kan behöva åka på en ordentlig näsbränna för att bli lite mer ödmjukare.

"Loaded gun"

2009-04-17T13:00:00.003+02:00

Jahopp, så har då forskare hittat massor av "nano termit" i resterna av de tre world trade center-byggnaderna som raserades den 11 september 2001. Hur kan man bortförklara en sån upptäckt? Det ska bli intressant att höra fortsättningen på detta. Blir det någon ordentlig utredning av allting till skillnad från det som gjorts? 10 minuter långt klipp, men nog så intressant.

Med risk för att jag upprepar mig....

2009-03-27T10:52:00.002+01:00

Det här är skälet till att jag älskar U2, orsaken till att jag ska se dem båda kvällarna på Ullevi i sommar. Den här videon är ett ihopklipp av olika framföranden av den här underbara sången från 1987 till 2005. Ljudet är från "Boston 2001".

Underbar cover

2009-02-14T18:41:00.002+01:00

En helt underbar version av den klassiska Queen-hiten "You're my best friend". Den här tjejen - Julia Nunes - kommer kunna gå långt med sin charm och musikalitet!

En klassisk monolog

2009-02-08T12:11:00.004+01:00

Fick bara ett sånt där infall efter att ha läst ett inlägg på Jenny Östergrens blogg, och vem kan väl säga saker bättre än Tage Danielsson.
Jag är som så för kärnkraft, men det krävs säkerhet och sen ska vi ta hand om resterna av det. Har man egentligen kommit på en bra lösning?

Svensk Star Wars

2009-01-24T06:14:00.000+01:00

Detta är humor!

TV-minnen

2009-01-19T21:14:00.003+01:00

(c) Universal Pictures

Nostalgi när det är som bäst. Den gamla TV-serien "Den otroliga Hulken" från det sena 70-talet till tidiga 80-talet med Bill Bixby som David Banner och Lou Ferrigno som Hulken. Introt säger det mesta, kunde dock inte hitta någon bra version av den på youtube. Detta är väl den bästa jag kunde hitta, gick inte att inbädda i bloggen dock.
Men hursomhelst. Serien finns att köpa på DVD, och visst är den ibland lite väl gammal i stilen, men den håller. Mycket tack vare Bill Bixbys fina arbete. Och även Lou Ferrigno tar fram Hulkens barnlika nyfikenhet på ett ibland rätt komiskt sätt. Väl värd en titt alltså om den inte setts redan.

Jag var 6 år gammal när Hulken visades på svensk TV för första gången, sommaren 1981. Jag minns fascinationen över förvandlingen, roades av hur skjortan spräcktes, men skrämdes samtidigt av inledningen av varje avsnitt med blixtarna som fanns med, då jag hade en rätt ordentlig åskrädsla. På den tiden hade vi svartvit TV, så jag uppfattade inte Hulkens gröna färg.

Men det var något som fascinerade mig med varje avsnitt. Och psykologiskt kom det en hel del saker. David Banner som karaktär var en snäll och hjälpsam person, som gjorde allt för att undvika att bli arg. Och även där kan det ha blivit en hämmande effekt för mig, att hålla tillbaka på ilska och sorg. Och slutet av varje avsnitt där Banner ensam liftade mot en ny plats till den vemodiga pianomelodin kunde jag rätt så väl identifiera mig med. Jag kan väl erkänna att jag kände mig liksom malplacerad redan som liten.

Lite recept och sista dagen på denna arbetsplats.

2009-01-09T22:57:00.002+01:00

Eller i alla fall ett recept: Ostkaka av enkel modell.
½ dl sötmandel som hackats fint
3 ägg
½ dl socker
½ dl vetemjöl
500 g keso
2 dl mjölk 3 %

Sätt ugn på 175 grader
Vispa ägg och socker
Rör ner mjöl, keso, mandel och mjölk
Häll smeten i smord ugnsform
Grädda i ca 40-60 minuter (tills den fått färg)
Servera med färska bär eller sylt o grädde.

Yum yum!!

Idag har sista dagen arbetats på elgiganten för den här gången. Få se när jag återvänder dit. Kommer sakna gänget där, hoppas alla jag jobbat med och lärt känna där kommer ha det fint!

God Jul!

2008-12-23T11:46:00.000+01:00

Ledsen

2008-12-11T00:33:00.002+01:00

Jo, det är just det jag är nu. Faktiskt väldigt ledsen till och med.
I måndags så tog jag steget att sätta punkt för en vänskap med L, som jag ju känner rätt så starkt för. Men då känslorna inte är besvarade, och då det känns som jag liksom hamnar i läget att jag får nöja mig med det jag får, och tacksamt ta emot det utan att få särskilt mycket så kändes det som det enda rätta att göra.

Om kontakten kommer återupptas längre fram i tiden när det blivit någon form av balans kan jag inte sia om. Det handlar väl mycket om vad det blir för ansträngningar från hennes håll. Jag känner att jag gjort mitt nu i alla fall.

Det som är skönt är att även om jag är ledsen så har jag i alla fall grepp om det. Det har fått en känslomässig betydelse, som psykologen pratade om så mycket under de fem år jag gick dit. Så även om det är ett sorgligt beslut så är det i alla fall bra för min personliga utveckling. Få väl se om det leder till att jag hittar någonstans vad relationer beträffar annars också. Någon att krama på så här års vore ju inte fel direkt...

U2 i ett nytt perspektiv

2008-12-07T19:26:00.006+01:00

Så har jag då besökt Göteborg och sett konsertfilmen U23D. En väldigt speciell upplevelse måste jag säga. Man vänjer sig ganska snabbt vid själva 3D-bilden, glasögonen som man får låna av bion är inte direkt snygga, men går bra att ha även om man bär vanliga glasögon.

Musiken är som nog de flesta vet av yppersta slag, urvalet från konserten är bra. Saknar dock "I still haven't found what I'm looking for", kan tänka mig att den Argentinska publiken gjorde ett mäktigt allsångsnummer av sången. Men som sagt, konsertens kärna finns kvar, och det finns utrymme för tårar i ögonen av alla känslor som väcks av sångerna.
En solklar fyra får filmen av mig. Den visas bara på 3 biografer här i landet, så det vill till att vara i rätt stad också. Eller helt enkelt ta sig tid att åka till rätt stad.

En liten hjälp

2008-11-30T11:33:00.002+01:00

På tal om gårdagens inlägg så hittade jag den här nyheten. Så vi får hoppas att det underlättar arbetet med att hjälpa behandla de som smittats i tredje världen.

1 december

2008-11-29T06:33:00.003+01:00

Världs-aids-dagen. Det här är en viktig dag. Folk behöver påminnas om den här sjukdomen, att den finns där ute och att den fortfarande sprids. I Afrika är den bortom kontroll. Och giriga läkemedelsbolag ser till att de som är sjuka inte har råd med den medicin som krävs, vilket ger utrymme för kvacksalvare av rent vansinniga mått. Helbrägdagörare som säger sig bota sjukdomen med andefördrivning får de sjuka att tro sig blivit friska, varvid de smittar andra. Och att skydda sig och andra genom att använda kondom är inget som rekommenderas av högljudda representanter från vissa kyrkliga "samfund", mr Påve känn dig träffad...

I Sverige lever ca 4500 med HIV, det pratas om riskbeteende och sådant, och visst oskyddat sex med vem som helst kan leda till smitta av de olika könssjukdomarna, HIV inkluderat. Men vad jag förstått det som så har sexualundervisningen i skolorna blivit allt mer frånvarande, i vissa fall ges den genom ett studiebesök på den lokala ungdomsmottagningen.

Vafan? Sex hör livet till, sex är pinsamt, härligt och välgörande. Men ta då för fasen bort den här kvasimoraliska attityden som skapats om sex och ungdomar och se saken som den är. Ungodmar har sex, vilket innebär att de i sin okunskap kan riskera att bli smittade av könssjukdomar. Lär dem hur de undviker det, utan att tjata om att de måste avstå. Det som vuxna säger att man inte bör göra, det är det som är roligast att göra.

Avslutar med ett par videor varav den ena är lite mer "in your face" ala Queen+ Paul Rodgers; "Say it's not true" medan den andra är en av kampanjsångerna - och en välbekant sådan också med U2; "One", denna gång live från Live-8 galan 2005.

Blogga lite för bloggandets skull

2008-11-27T00:15:00.003+01:00

Då är då klockan kvart över 12 på natten, jobbat kvällsskift. Funkade helt okej, även om vissa tekniska delar valde att funka mindre bra. Jag gjorde det jag skulle göra och fick det gjort, så jag är nöjd.

Har fått lite kommentar på ett gammalt foto om att jag borde odla skägg igen.
Nja, ibland kan jag få ett ryck att låta det växa, men det är i sanning lite väl kliigt för min smak. Där går verkligen åsikterna isär. Några säger "Nein!" och andra säger "Woohoo!" Det enda jag vet är väl att skägget lägger på några år. Chockade en gigantenkollega med att säga min ålder, och han vart fullt övertygad om att jag var 25. Alltid trevligt, ser jag verkligen inte äldre ut än så?? Nåja.

Alltså, med...

...eller utan?

Sen har då den hära samlingen med Indiana Jones-musiken kommit ut för handel. Meen jag gör så att den får vänta till i jul, då jag önskar den i klapp - men jag har lyssnat på den. Den SKA komma i min ägo så då kan man ju faktiskt göra så, det ska ju betalas för en upplaga som hamnar i min ägo. Och den är bra, vissa saker saknas, men det får jag ta någon annan gång. Nu ska det sovas!
Cheerio för nu!

Jormastisk konst

2008-11-13T12:13:00.017+01:00

Okej, då ska jag väl ta och visa upp lite av de alster jag fått till med mina digitalkameror. Foto är trots allt ett av mina stora intressen, så då kan det väl passa sig rätt bra.

Dumme mosse hösten 2007

Lommaryd sommar 2007

Stalpet i Aneby juli 2007

Dumme mosse, maj 2008

Grängesberg, september 2008

Stalpet i Aneby, oktober 2008

Stierngranats pyramid utanför Aneby, oktober 2008

Dumme mosse, maj 2008

Munksjöbron, Jönköping, sommaren 2007

Hamnkanalen i Jönköping, sommar 2007

Munksjöbron, sommar 2007

Ironiskt...

2008-11-10T09:40:00.004+01:00

...att det som gör mest ont när läkaren ska karva i en är när de ger bedövning. Nåväl, en talgbit stor som en puttekula mindre i kroppen. Få se hur det ser ut om tio dar.

Och övrigt då? Verkar som nr 1 gått o hittat sig nån dude...så vad ska man göra. Dra sig ur helt o hållet eller stanna kvar o vara en god vän men samtidigt lida pga känslorna man har. Fan vad jag hatar att bli kär, det blir ju alltid i fel människa!

Naket och "naket"

2008-10-06T17:08:00.002+02:00

Aftonbladet, vad kan man mer säga.
De gottar sig rätt så friskt i olika kändisars små klädmissöden, så kallade "nipslips", med den lilla grejen att de inte visar nåt av "nippen" utan dekorerar det med nån rosa stjärna eller liknande. Som senast den här med Salma Hayek.

Sen bedrivs stödkampanjen för Rosa Bandet, och då och då visas bilder på bröst i olika sammanhang förknippat med bröstcancer. Men då är det helt okej att en bröstvårta syns. Eller som i det här fallet en helt naken kvinnokropp.

Jag tycker att det är dags för medierna att skärpa till sig och sluta censurera människokroppen. De gör det hela till en större sak än vad det är. Att anamma den amerikanska modellen där det är ett måste att täcka över alla "könsdelar" är bara idiotiskt. Gör tvärtom istället. Visa nakna kroppar och de som stör sig eller känner sig kränkta av det måste inse att det är dags att söka hjälpt. För det finns inte nåt skamligt eller onaturligt i en helt vanlig naken människokropp!!

Filmmusik-dräggel!

2008-09-30T18:32:00.002+02:00

Jaaaaa, äntligen- så som man väntat. Nu kommer den totala samlingen med musiken från alla Indiana Jones-filmer. Som avdankad filmmusik-nörd så har jag längtat väldigt väldigt länge på den här. 1995 kom musiken från Raiders of the lost ark, men sen dess har det varit tyst. I samband med att den senaste filmen om Indy kom började rykten florera. Och nu kommer den!! Rätt så dyr....men det får det vara värt. Bilden har jag hämtat från Amazon

Lite mer nostalgi

2008-09-20T20:26:00.001+02:00

Tyvärr såg jag inte det här live, men vilken reaktion det måst ha blivit i hemmen när de såg det här för allra första gången. Pausunderhållning när det är som bäst!
Gåshud!!!

Eller kanske så....

2008-09-06T06:17:00.001+02:00

Nu kommer ryktet att det blir skivsläpp från U2 i februari. Kan det hinnas med en turné under samma år månntro? Får ju hoppas det. Vill ju se de irländska grabbarna rocka loss snart igen ju.

Inge Ullevi nästa år, såvida inte....

2008-09-05T21:24:00.002+02:00

...Bruce kommer dit igen. Han brukar ju göra rätt så bra ifrån sig när han är på besök. Det har visat sig att det kommer dröja innan nästa skiva med U2 kommer ut. Synd, såg liksom fram emot den. Nåväl, jag får nöja mig med att det kommer en "ny" skiva med Queen+ Paul Rodgers den 15:e. Ska bli intressant att höra vad de har lyckats skrapa ihop i låtväg. Visst kommer det säkert bli sånger av det bombastiska slaget, men det går inte att jämföra på långa vägar med hur det lät på tiden då Queen var en kvartett med Freddie Mercury i spetsen.

Måste väl plocka med en liten sång så det fyller ut lite här, samt hylla mr Mercury på sin 62-årsdag :)

2008-08-29T21:49:00.001+02:00

Kunde helt enkelt inte låta bli att ta med det här klippet igen...helt enkelt världens bästa livesång!

Allmänt blaj bara

2008-08-29T21:28:00.002+02:00

Eftersom Isinge tjöta om att jag var dålig på att uppdatera så får jag väl ta och göra det då ;)
Inte för att det finns så jättemycket att säga egentligen...fullkomligt söndermörad efter brutalt jobbpass på gigantos och dess containertömning. En omgång mikrovågsugnar och 1½ omgång TV-bänkar av otympligt slag. Fy fasen säger jag. I morron blir det besök i Finska Föreningens bastu utanför Norrahammar. Måste mjukna lite inför Emelies inflyttningsfest i morron. Och bli ren. Lite surt att behöva gå upp kl 6 för att tvätta..men men, ibland så kan man inte få som man vill.
En veckas semester är på gång, och den ska ägnas rätt mycket åt att prova min nya kamera och se vad kul jag kan göra med den. Nu ska det börja hobbyplåtas på allvar!!

Internet for porn :P

2008-08-22T04:19:00.002+02:00

Hahahaa! Den här är ju för skön alltså!!
Och annars då? Tja, jag jobbar och står i, första helmånadslönen kommer på måndag. Känns gött! Sen är det lite dejting och sånt som händer, men det är allt för färskt för att säga vad som händer i framtiden med detta.

Har fått jobb!

2008-06-05T22:10:00.002+02:00

Helt enkelt.
Börjar på måndag.
Shit alltså.
Nåt helt nytt.
Lämna ett ställe jag varit på i sju år.
Kommer sakna kollegorna där.
Men jag gör något nytt.
Ser något nytt.
Träffar nya människor.
Det måste ju vara bra.

Allt som krävs är några giriga människor....

2008-05-30T10:10:00.005+02:00

...för att utrota ett djur som levt i miljontals år, och det mestadels för att det är prestige att ha en del av deras kroppar - som egentligen inte smakar så mycket - i soppa. Självklart talar jag om hajar.

Idag har filmen Sharkwater premiär, och den tar upp just problemet med hur ett av världens största levande rovdjur hastigt går mot utrotning på grund av jakten på hajfenor. De får fenorna avskurna och slängs tillbaka i vattnet där de drunknar. Den som läst boken "Hajen" och andra mer faktaorienterade böcker vet att hajen inte överlever stillastående, att den måste röra sig för att få syre. Utan fenor kan den inte göra det.

Hajfenor är en miljardindustri, ett kilo är värt tusentals kronor, men som sagt - det är en smaklös ingrediens - kryddor och kyckling ingår i receptet. Så vad säger det om oss. I november förra året ägde en traditionell valjakt rum, tusen valar som skulle dödas i "vetenskapligt syfte". Brian May tog upp detta med mycket ilska och frustration över hur illa vi beter oss mot de andra varelser vi delar världen med.

Hajar skrämmer oss, mycket kan man nog "tacka" Spielbergs mästerliga film för det. Men med åren har även allt mer kunskap om de har varelserna kommit fram, och vi vet att de är en viktig del av vårt ekosystem. Havet fungerar inte utan dem. Men men, vi måste ju äta soppa...

Jag blir väldigt arg när jag hör och läser om hur vi allt mer driver världen åt helvete på grund av girighet, särskilt när vi så väl VET att allt vi gör påverkar miljön. Vart slutar det hela..? När ska galenskaperna sluta?

Bilden ovan är från filmen "Hajen" - en av få bilder av en riktigt, haj. Filmad av Ron och Valerie Taylor. (c) Universal

Hur var det nu hiv smittar...?

2008-04-21T13:01:00.002+02:00

Efter så många år trodde man att "världens största demokrati" kommmit såpass långt att veta att hiv inte smittar genom annat än blod och sexuella kontakter utan kondom. Men trots detta så nekas gruppen Alcazars Andreas Lundstedt inresevisum, högst troligt på grund av att han är smittad med hiv.

Aftonbladet

Det har gått nästan 30 år sedan aids började spridas, och på många platser är det en epidemi av gigantiskt slag. Mest på grund av att information om hur man skyddar sig och /eller undviker att smitta andra. På grund av vissa religiösa värderingar - mestadels av kristen sort - så nämns inte att den lilla gummigrejen känd som kondom kan skydda duktigt. Men men, nejdå. Och människor dör på grund av att de inte får eller har råd med de mediciner som behövs för att bromsa sjukdomsförloppet på grund av medicinbolagens girighet.

Hiv och aids är en del av världens vardag, vi känner till den så väl, hur kommer det sig att det fortfarande finns så mycket okunskap om sjukdomen, hur den smittas och att visa respekt för de som är smittade. USA ligger lååååångt bort från att kunna betraktas som en demokrati när det kommer till många saker, däribland detta.

Ett ljus för barnen

2008-04-14T21:25:00.003+02:00

Det har inte gått att undgå nyheterna om att den gripna 42-åringen har erkänt, och att därmed att 10-åriga Engla har blivit dödad av honom. Det är helt enkelt grymt sorgligt och hemskt. Ljusen står i fönstret för att hedra inte bara Engla, utan ALLA barn som fallit offer för hemska dåd, av såväl kända som okända gärningsmän.

Uppbröstad debatt

2008-04-03T18:13:00.002+02:00

Okej, det här har varit igång ganska länge, typ sen september förra året. Och nu är det min tur att komma med lite tankar kring det hela. Det handlar så klart om huruvida ska vara tillåtet för kvinnor att bada topless på badhus. Och kort sagt, ja, självklart ska det vara det. De ska inte kunna tvingas lämna stället på grund av sitt val att inte använda överdel - vissa känner sig inte bekväma i det, andra anser sig inte behöva, det finns trots allt en del män som har större bröst än vissa kvinnor.

Insider hade en liten debatt om detta förra veckan, och under en av "testbaden" så var det ENBART personal som klagade på det hela, tror det var 2 av 4 ställen det handlade om i Stockholmsområdet. På ett av ställen så argumenterades det att de som badade topless "Kåtade upp gubbarna" och att "De sitter och runkar i omklädningsrummet". Så det är så illa med oss män att vi inte klarar av att se nakna kvinnobröst utan att bli sexuellt upphetsade?

Så det var och är kåtslag bland ALLA män som befinner sig på badstränder där det finns kvinnor som solar och badar topless? Hur ser det ut på nakenstränderna? Tror att nudister/naturister har en väldigt avslappnad attityd mot människokroppen, vare sig det gäller rumpor, könsorgan eller bröst.

Visst finns det en speciell laddning i kvinnobröst, men vad kan det bero på? Absolut inte medier som visar kvinnor med rätt så minimala överdelar och med en byst uppushad och retucherad bortom igenkänning. MEN! Brösten får inte visas som de är utan något som täcker dem, utan de ska vara tydligt markerade, men fan ta den som visar en bröstvårta (ett jäkla ord, finns inge bättre än det engelska "nipple"?). Då ska det täckas över med antingen pixelering eller nåt kul såsom en stjärna. Och gärna stämplas som en "nipple slip". Tro fasen att det blir en ohälsosamt attityd gentemot dem, och varför kan det liksom inte vara - som nätverket heter - Bara Bröst?

Vissa argumenterar att det tar bort spänningen, men saken är den att vid osexuella situationer ska det inte vara något sexuellt över NÅGON del av människokroppen, exempelvis i omklädningsrum eller liknande. I sällskap med någon som man har sex med, klart den spänningen finns där, även om man sett personen i fråga utan kläder flera gånger tidigare. Allt har sin plats liksom.

Lite tankar kring detta, finns nog en del mer att säga, men i detta nu orkar jag inte :P

Queen lever vidare

2008-03-10T16:16:00.001+01:00

Kul när en 15-åring tar sig an en gammal Queen-dänga från det goa 70-talet.

Fantastiskt bisarrt roligt!

2008-02-26T15:52:00.003+01:00

Man måste bara tycka om kändisar när det driver med sig själva. Det är så det ska vara! Tur att Vonkis la upp de här. Länge sen jag skrattade så gott.

Och "uppföljaren" är minst lika rolig, än mer kändispackad :D

RIP Lunarstormkontot

2008-02-20T15:30:00.002+01:00

Japp, nu har det hänt, jag har lämnat Lunarstorm - säkert många år för sent :P
Vatusan, är ju ändå mest på facebook och sockerdricka istället.
Jag har sparat alla dagboksinlägg-eller blogginlägg som det heter idag, och det är mycket historia som jag tagit mig igenom under tiden jag var med på Luneriet. Det var en...fd vän som fick mig att gå med där. Och jag lärde känna andra folk där som jag fortfarande har kontakt med via andra kanaler, och även träffar i riktiga livet.

Communities är i sanning fråga om flugor. Det hela började med SixDegrees för egen del. Där lärde jag känna ett gäng personer som jag tyvärr inte träffat, förutom två, varav en är en av mina närmsta vänner. Vid millennieskiftet lades sajten ner. Sen gick jag utan dator ett tag, så när jag väl fick fatt på en var det Lunarstorm som fick med mig. Sen dess har det rullat på, det finns hur många communities som helst. Facebook är den senaste, få se hur länge den överlever. Skillnaden mot alla andra är att jag faktiskt hittat väldigt många människor från mitt tidigare liv där. Det kunde jag inte göra på Lunarstorm, mycket på grund av alla konstiga smeknamn. Nu kan man i alla fall se personernas riktiga namn. På gott och ont kan man nog säga.

Sen har ju även det här med bloggande blivit något av en fluga som känns som den börjat bli lite hösttrött. Var som synes ganska så länge sen jag skrev något.

6 år sedan

2007-09-11T07:32:00.000+02:00

Det är ju detta som vi kommer minnas av 11 september, visst har det hänt massor av saker detta datum. För fem år sedan dog Anna Lindh efter att ha knivskurits på NK, och det skakade om Sverige ordentligt. Men världen minns de två brinnande tornen i New York, och hur de någon timme efter att planen träffat dem totalförstördes.

Och återigen vill jag peka på hur underligt det hela är, hur konstigt det är att brand på några våningar kan totaldemolera två torn av stål och betong. Felkonstruerade eller inte, ett normalras pulvriserar inte allt som finns i byggnaden. Och så har vi World Trade Center 7 som så uppenbart var ett rivningsjobb.

Titta in på Investigate 9/11 och tänk efter lite. Visst är vissa teorier väldigt underliga, men vissa av de ställda frågorna är verkligen befogade. I djungeln av dokumentärer kan tvåminutersklippet "What on earth happened to the Twin Towers", niominutaren "9/11 solution" och fullängdarna "9/11 in plane sight" och "9/11 ripple effect" rekommenderas. De senare använder sig av material som finns och pekar på detaljer som helt enkelt inte stämmer överens med den officiella versionen av händelsen. "9/11 solution" visar några saker som visar att medierna på något vis måste ha varit väldigt redo för den dagens händelser. Inte ens FBI har Bin Laden som misstänkt för dåden, men hur kunde en TV-kanal ha killens historna framför sig en halvtimme efter att andra planet träffat målet? "What on earth.." pekar på det underliga med att väldigt lite av de två massiva byggnaderna stod kvar efter rasen, och ställer den viktiga frågan.

Som sagt, mycket som kan undras över. Vilka som är skyldiga kan man fråga sig, men det ska jag inte fördjupa mig i här. Det enda jag vet är att penningintressen utan tvekan skulle få människor att offra andras liv, girigheten styr ju så satans mycket i världen som det är...

Gratis reklam kanske?

2007-08-22T08:58:00.000+02:00

Då satt Anders Kraft och Kristin Kaspersen vid frukostbordet i Nyhetsmorron och gav en puff till sajten som har varit mitt "häng" under sommaren: Facebook. Som vanligt försöker de säga saker som att "Är det här man gör istället för att träffas på rikigt" och "Är det verkligen så bra att andra ska kunna se dina personliga uppgifter".
Visst, det är säkert sånt som många kan fråga sig när de går in på en sån sida. Men varför är det så sabla svårt att ha ett sunt förnuft. Det är ju det som krävs för allt man gör här i livet.
Och går det nu att komma in på Facebook förresten, nej...TV4 har sett till att ragga dit många nya medlemmar. Fun fun fun in the sun.
Måste själv säga att Facebook är en sida som slår det mesta, eftersom det inte har - men det kommer säkert - den där strävan efter att ha så många kontakter som möjligt. I alla fall känner inte jag den. Jag har hittat gamla vänner från Nätpubben Bman's som fanns på gamla SixDegrees i slutet av 90-talet. Plus att gamla bekanta från uppväxttiden hittats, plus då folk från nuvarande liv och Högskoletiden.

Nätet är rätt så bra, fast ibland måste man verkligen koppla ner sig.

På höglandet

2007-06-13T16:35:00.000+02:00

Begav mig till Eksjö igår tisdag för att komma bort från stan lite. Har varit ut på lite promenader o cykelturer, inget storartat dock, försöker hålla mig inne när solen steker som värst. Det är ruggigt hur starkt den bränner nu. Och vattnet! Vättern har redan blivit badbar, och alla småsjöar ligger runt 21-24 grader. Och knappt halva juni har gått! Något är skumt med miljön.

Så har då några så kallade "hiv-män" blivit avslöjade, och tidningarna har något att gotta sig i. Tragiskt, men man undrar, när är det egentligen dags att införa sex-och samlevnadslektioner på skolan. Så tidigt som ettan-tvåan? Jag minns att vi fick all grundläggande info i ettan eller tvåan. Och det borde liksom komma information hela tiden, inte på nåt liksom stressande sätt, men lite mer att "så här är det" och bland det att det finns sjukdomar som sprids via sex. För hur illa det än låter, så är ju det så att sexdebuter kommer allt tidigare, och ju mer de vet, desto bättre. Hiv/aids kände alla till när jag gick i mellanstadiet, alla andra sjukdomar kom info om i högstadiets, då på biologin. Men det var inte mycket man fick veta, aids kände man till mest genom medier...

I dagens samhälle måste barn veta mycket, för tragiskt nog har det blivit en allt mer riskfylld värld för dem, de verkar kunna utsätta sig allt mer för saker som kan ha svåra konsekvenser för dem, mycket via nätet. Tänk bara en trettonåring som får diagnosen HIV-smitta. Herregud, nu är ju inte det en dödsdom, men det innebär ett liv med ständig medicinering.

Det börjar bli dags att sätta upp det röda bandet lite var stans, för att nu är det på tiden att informationen kommer ut. Och samtidigt information rörande sex och samlevnad tidigt. I sanning, en sajt som Lunarstorm skulle mycket väl kunna ha en sida riktad mot de som är väldigt unga, där de får veta allting på ett lättförståeligt sätt. För snack om blommor och bin i skolan är passé, det gör ingen nytta. I alla fall inte på det viset vi fick höra om det från läraren i fyran-femman.

Sen är det väl också på tiden att det finns nåt sätt att få barnen att vara mer misstänksamma. Som Johanne Hildebrandt skriver, barn behöver vara lite mer paranoida. Jag höll själv på att råka illa ut i ung ålder pga att jag var godtrogen, men klarade mig undan med blotta förskräckelsen. Då hette de "fula gubbar", numera kända som pedofiler. De har nog alltid funnits, och kommer nog alltid tyvärr finnas, och de talas mer om nu genom medier - bra, då vet man att de finns där. Men som sagt, glöm inte att okej att föräldrar får veta detta och hålla koll på sina barn, men även barnen behöver veta! Underskatta inte deras förmåga att förstå saker och ting.

Klassträff!

2007-06-04T23:59:00.000+02:00

Jajjamen, då har man lagt upp bilderna från helgens klassträff.
På grund av språksvårigheter fick jag skippa å, ä och ö och byta ut dem mot mer passande kombinationer, så länge alla förstår så... :)

Webshots

Inget jobb

2007-05-18T10:59:00.000+02:00

Var uppe o kollade precis, någon annan fick jobbet.
Då blir det att leva på post-it lappar och telefonsamtal ett tag till.

Där ser man...

2007-05-09T15:21:00.000+02:00

Så det kan bli alltså. Blev uppringd vid 12-tiden av chefen på en liten ICA-butik i närheten om jag var intresserad av att komma på intervju. Och självklart, så vid 1 var jag där, och intervjun tog 1½ timme. Det var några till han skulle prata med, men det kändes rätt så lovande. Heltidstjänst, jobb var 4:e helg. Goddamn!
Håll tummar och tår.

Känslomässig betydelse

2007-05-08T22:16:00.000+02:00

Går som de flesta vet hos psykolog.
Det kommer upp mycket, relationer under barndomen, särskilt till föräldrar som ska ha påverkat hur mina relationer ser ut idag. Och vad man ger det för betydelse.
Vad betyder det? En känslomässig betydelse.
Jag kan inte få till det. Alltså visst finns det, men liksom, hur hittar man den här betydelsen. Är det i form av en känsla. "Hur känner du för det?". JAg vet inte. Och det svåra är också just det, att veta vad man känner.

Hur vet man vad man känner? Har det lilla bekymret att inte kunna sätta ord på vad som känns. Ibland så vet jag väl att jag blir arg, känner hur ansiktet hettar och det liksom bultar i pannan. Och hur jag liksom vänder det inåt. Men andra känslor liksom, kan säga att jag känner när folk betyder mycket för mig. Men kan inte avgöra eller säga att jag älskar någon sådär. Visst har jag varit förälskad, men har jag varit kär? Jag har varit redo att bli seriös och flytta ihop och så, men var det en bekväm lösning bara?

Men som sagt, hur hittar jag den där känslomässiga betydelsen för saker och ting, inte bara den koppling som finns mellan nu och då, utan allt annat. Hur hittar jag nytt? Hur tar jag mig ur det skal som bildats runt mig?

Som jag skrev till Josefin igår, det är i botten av brunnen man är, djupet varierar från dag till dag, timme till timme.

Bingo Bingo Bingo

2007-05-08T08:40:00.000+02:00

Ja vad kan man säga
Så går det
Tjejen gjorde helt rätt, och Bingo, FYI så innebär ansvarig utgivare att du ska ha koll på vad som publiceras i din tidning. Bryter man mot ett kontrakt så får man stå för följderna. Att du sen var upptagen med att göra kass TV eller vad du gjorde under tidpunkterna är i sanning ointressant.

Blev för övrigt uppringd av en väldigt trevlig tjej som ville sälja mig en prenumeration av Slitz. Mitt svar var ett vänligt nej tack. Hon fråga mig vad jag tyckte om tidningen och dess förändringar. Och i sanning så kan jag väl säga att förändringarna är inte nåt man tänker på i en sån tidning. Stämpeln finns där. Nån bra artikel finns det, i bästa skjutjärnsjournalistisk stil, men resten är alldeles för grabbigt och ytligt för att funka i min värld. Reklam får jag nog av på TV. Och bilderna som finns där, nä - de tilltalar mig inte. Har lite svårt för plasttjejer.

De som vill ställa upp på bilder får gladeligen göra det, och de förtjänar inte all skit som de får efteråt. I dagsläget borde de veta konsekvenserna av det hela, det har ju skrivits spaltmeter om det i våra "seriösa" kvällstidningar. De har väl fördelen också att efter allt photoshoppande så lär man inte kunna känna igen dem när de är "vanliga". Som en kompis noterat, att det tydligen är meningen att opererade boobs SKA se opererade ut för att funka i branchen, så orealistiskt som möjligt. Jag bara undrar: WTF?!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jo, som Emma kommenterade, det var i sanning den förnedrande texten som fick henne att stämma tidningen. Men påpassligt att det blev ett kontraktsbrott :)
Och AK, visst är den självironisk och kan driva med det allra mesta, lite småkul i senaste numret (som jag fått gratis eftersom de försökt ragga upp mig som prenumerant igen) där en bonnläpp besöker Stureplan, men jag känner att den inte faller mig i smaken längre. Det är som att titta i en Hobbexkatalog, det är så mkt där det ska säljas grejer så näj säger jag. Näj näj näj. Jag kommer fortsätta inhandla det nummer där årets 100 sexigaste kvinnor listas, det har blivit nåt av en traditon, tror jag har 10 års nummer i arkivet av just de listorna.

Blandband

2007-05-07T23:00:00.000+02:00

De är för härliga. Majoriteten av de jag har gjort genom åren är inspelade på TDK D-90 band. Jag försökte få till några på Memorex-kasseter, som man fick en smidig liten väska till om man köpte ett 10-pack. Totalt värdelösa! Trasslar sig hela tiden. Men jag kan upplysa herrskapet om att jag faktiskt har kvar de flesta av banden jag fick i det paketet. Men man lyssnar på dem på egen risk, då de som sagt trasslar sig väldigt lätt.

Nåväl, blandband. Musiken speglar en persons själ. Jag har gjort tre "serier" med blandband. Blandat stuff, Good Music och It's A Mixture. De två första fick varsina 17 delar, eller tja, Good Suff fick en extra del. Varför? Jo, kassettfodralen blev smalare och jag fick plats med ett band till i kassetthyllan.

Det första bandet gjorde jag nog inte med tanke på att det skulle bli en serie i bästa Absolute Music stil. Eller inte egentligen. Eftersom en och samma sång kunde dyka upp på flera band. Det handlade om vilka sånger jag ville höra under de aktuella tidpunkterna. Vissa sånger satt länge. Första sången ut på första Blandat Stuff-bandet var "Are you dreaming" med twenty4-seven. Ofta förekom musik från den gyllene datorn Amiga, och sånger av Sweet eller från någon av Rocky-filmerna.

Ibland gav jag mig in på att göra banden tematiska, vissa med enbart filmmusik, vissa inriktade på att spela under goa sommardagar. Det blev som mest påtagligt under Good Music. Då var det även elektronisk musik, smörsånger och Queen som fick sina egna band. Och det blev väl ungefär det samma med samlingarna i "It's a mixture", fast jag kan väl säga att den serien har fastnat omkring nummer 10, sen blev det mest liveband med U2 som jag lyssna på i freestylen, sen blev det en cd-spelare för att snabbt bytas ut mot den mp3-spelare jag har nu.

Jag försöker få till lite blandningar och så, men det är inte samma sak som med banden. Att flytta filer från katalog till katalog är inte samma sak som att sitta i två timmar med skivor och band, hitta favoritsångerna, och komma på hur man skulle fylla de sista 15 minuterna som återstår av bandet. När jag gör en samling, vilket inte blir så ofta nu, så försöker jag sätta en tidsgräns på 90 minuter. Bara för att på något vis bibehålla den där bandkänslan. Men i vilket fall så måste jag välja rätt katalog först för att kunna höra det jag vill.

Summa av denna kardemumma är vad? Eh, att jag alltid nog gillat band, blandband gjorde jag redan som rätt ung, men då var de väl kanske två stycken 60-band som jag fick återanvända. Nu sitter jag med två backar fulla med band. Inte bara blandband, utan också skivor jag spelat av från kompisar. Och ja, jag har gjort en liten serie band med musik enbart inspelat från dessa band. Och hur ska man lyssna på dem, jo, helst på min dubbeldäckar-panasonic, som var den sista julklapp jag fick av pappa. Så det är lite känslomässiga grejer som finns med där. och den är underbar att använda för att spela in "täjps" med. Fast det är en annan historia.

Musik som sätter sig

2007-05-03T09:00:00.000+02:00

Igår vart jag hos M & M och tog itu med gräsklippningen. Och i de radiolurar jag fick använda var den första sången som jag hörde denna! Och den bara satte sig. Och tack o lov för SR's hemsida där man kan lyssna på alla program i efterhand MED musik inkluderad. Trodde det inte gick pga upphovsrätt och såna saker. Men som sagt, jag fann sången igen, hitta den på YouTube och fick reda på via CDON att den släpptes som singel igår. Nina Persson - gotta love her! Och MSP är inte dåliga de heller, jäkla röst killen har! Trodde först att det var the Ark som sjöng, hans röst är väldigt lik Ola Salos. Men som sagt, det var det ju inte. Manic Street Preachers, kanske ett band jag borde fördjupa mig i lite mer :)
Your love alone is not enough!

Soundtrack of my life part 3

2007-04-17T21:26:00.000+02:00

Då är det väl dags för mig att klämma åt i det där som kan kallas kärnan av all musik. På något vis så finns den kvar sedan barndomen, fast som det började så var det lite annorlunda. Det finns en skiva som heter "Strung up" med glamgruppen Sweet. Det är en dubbel-LP med en liveskiva och en skiva med hits, bland dem den klassiska Ballroom Blitz. Liveplattans inleds med ett band som spelar den klassiska "strippmelodin". Och så hörs en explosion och Hellraiser börjar. Jag och Jimpmeister tyckte syntljudet vid refrängen lät som ett ufo, alltså flygande tefat, så till den sången lekte vi att vi var rymdfarare.

Till detta fanns också Wig Wam Bam, som är en omskrivning för sex, vilket jag inte fattade, men jag tyckte den var kul att sjunga med i. Notera att jag då var 5-6 år gammal, förmodligen yngre.

Under 80-talet hörde jag en och annan sång av Queen, främst Radio Ga Ga under 1984 på Tracks. En kompis köpte en video med filmen Highlander, och där hörde jag "Who wants to live forever" för första gången. Och efter ett vinterbesök i stugan med pappa så visades Blixt Gordon på TV, och där hörde jag Queens klassiska musik som nog satte sig lite på skallen, fast jag inte erkände det. Sedan gick det några år. Freddie Mercury dog av aids, något jag minns lite sådär av. Min kompis spelade in en dokumentär som sändes till hans minne. Tyvärr missade jag konserten TV4 sände direkt den 20 april 1992 från Wembley - Freddie Mercury Tribute. Men så kom sommaren 1992 kom Wayne's world med Den här scenen. En kompis köpte soundtracket, och först ut var just Bohemian Rhapsody. Och den här sången gavs ut 1975, och jag hade inte hört den förut! Och jag fastnade stenhårt.

Jag började få ett intresse, jag fick låna lite skivor, främst A Kind of Magic och Classic Queen, vilket startade intresset, men ändå i ganska långsam takt. Det första jag själv köpte med Queen var Greatest Flix II. Där fanns gott om bra videor och snart efter det köpte jag den första skivan; The Miracle. Det var främst efter att jag flyttat hemifrån som jag på allvar började samla på mig deras skivor, jag köpte dem från Ginza, billigt var det ju. Tyckte jag i alla fall. Mitt i allt detta, och detta var sommaren '95, precis innan jag flyttade hemifrån, så köpte jag Roger Taylors soloskiva Happiness? som föll mig rätt så bra i smaken.

Dessutom gick jag med i den officiella fanklubben. Det kostade lite, men jag kände att det var det värt, och i de dagarna släpptes även deras sista skiva "Made in Heaven". En sorglig platta fast med stunder som ändå kändes optimistiska.
Och så har musiken följt med mig genom åren. Jag hade även turen att befinna mig på Cirkus när Brian May spelade där.

Jag har mer och mer fått smak för musiken på de allra tidigaste skivorna, de fyra första i synnerhet. Queen, Queen II, Sheer Heart Attack och A Night at the Opera. De var som mest lekfulla då och det är en speciell känsla i musiken. Night har ju blivit utnämnt till en klassiker i båd pop och rock-genren.

Sånger som bör nämnas är många, lyssna på Greatest hits - skivorna, samtliga tre så kommer man nära inpå. Men till dessa kan tilläggas Keep Yourself Alive, Liar, White Queen (as it began) - absolut favorit! - March of the Black Queen, In the lap of the gods...revisited, Prophet's song och '39. Många fler finns från de senare skivorna, men som sagt, det är från de första de bästa sångerna kommer.

Jag såg Brian och Roger spela tillsammans med Paul Rodgers den 30 april 2005. Jag önskar jag hade kunnat se dem spela på Scandinavium '82 eller Råsunda '86 med Freddie vid mikrofonen. Men det var kul att se dem spela, även om både Brian och Roger börjat se rätt så gamla ut så var det kul lir genom hela konserten, även om tidningarna var onådiga i sin kritik, här är väl den enda positiva recension som jag kunnat hitta från den dagen.
Det talas om att de ska släppa en ny skiva, jag önskar nog att de släpper banéret Queen, för det är inte Queen utan Freddie och John Deacon. Det var kemin mellan de fyra som skapade den magiska musik jag fastnat för. Nu är det något annat, ska bli spännande att se hur det låter, vilket namn de än väljer att sätta på bandet.

Bittra gubbar och snabba turer

2007-04-17T20:58:00.000+02:00

Så då går man på en söka-jobbkurs. Få se om det får mig att få lättare att skicka ansökningar till jobb. Det svåra är ju fortfarande att jag inte vet vad som passar mig och vad jag klarar av att jobba med. Är jag stresstålig? Fan vet...
Nåväl, på denna kursen - idag var andra dagen - så är det mest äldre herrar, en kvinna som är ungefär i min ålder, uppskattar jag i alla fall.

Herrarna är nästan som de dära jönsiga typerna i klassen som aldrig kunde hålla tyst och drog massa uppmärksamhet till sig. Som idag var det en som mitt i allt plockade fram sin kamera. Bullrig man med finlandssvenskt uttal och bitter attityd. Detsamma gäller en annan som nog är väldigt inrutad och rasistisk. De säger vad de vill och som inte liksom hör hemma i diskussionerna. De två invandrarna - en kille från Etiopien och en från Irak - försöker hänga med i diskussionerna så gott det går, men sorl från de två som hörs mest gör det nog inte så lätt.

Idag begav jag mig som snabbast till Nässjö för att lämna in en ansökan på en jobbannons som egentligen gick ut igår. Men jag kände väl att man kunde testa i alla fall, och det gick bra för honom som tog emot mig. Snabbt tog jag mig tillbaka till stationen och tog nästa tåg hem. Väl inne i Jkpg ringde det på mobilen, som självklart dog batteridöden, hann i alla fall se att det var från jobbet det ringde. Lyckades komma in hos S för att låna hans telefon - att de inte har nån på AMS är ju beige!

Cykla sedan runt till ett par ställen på Solåsen och lämnade in ansökan, lite sådär i förbifarten liksom. Bäst att släng ut krokar överallt. A-kassan räcker inte så länge liksom. Nu måste jag hitta jobb, dax att få igång hobbies - främst då fotograferingen. Börjar känna lite sug.

Igår blev det dessutom ett besök vid vår flygplats, hos M & M :) Trevligt värre, lovade i ett svagt ögonblick att hjälpa till med lite trädgårdsarbete medelst gräsklippning. Fåse hur det går *s* Är väl lite så att jag saknar sånt göromål efter stugan. Kul att sitta o babbla, även om jag nog inte var så nyttig mot kroppen så länge som jag satt i solen. Men blekfis är man inte längre i alla fall.

Frågor, svar och lite annat

2007-04-11T18:06:00.000+02:00

Denna hämtades från Vonkis så då är det bara att läsa o se om ni lär er någe nytt om mig.

Tio Första
bästa kompis: Hmm, måste säga Anna och Magnus

bilen: Hade ett gäng som liten, men den jag specifikt minns var Starsky och Hutch's bil.

kärleken: Sabina!

husdjur: Njaaa, den enda var vovven Bella som mamma fick efter pappas bortgång.

semester: Nja, var ju i stugan varje sommar. Inte rikigt semester kanske. Resan till Calella i Spanien kan väl nämnas, o då var jag 19.

jobb: Trampa gräs kring granplantor när jag var 15, höll i knappt två timmar, sen dukade jag under för pollenallergi.

köpta skiva: Som jag verkligen sparade ihop till själv var soundtracket till Star Wars.

riktiga kärlek: Eh...där det blivit besvarat o så kan man väl säga Maria.

piercingen: Hah! Aldrig haft nån

konsert: Tja, det var med lokala band i Åsa där jag växte upp, bland dem min brorsas band. Ska man se på storskaliga saker så var det Tomas Ledin i Eksjö '97. Och första utländska var Brian May på Cirkus '98.

Nio senaste
alkoholhaltiga drycken: Carlsberg Hof på flaska.

bilfärden: Trippen från Frillesås med Jimpmeister.

filmen jag såg: "Styrka 10 från Navarone", inte så märkvärdig, men smått underhållande.

ringda telefonsamtal: Till psykologen med önskan om tidbyte idag.

bubbelbadet: För ett par år sen säkert.

spelade cd: U2 Elevation 2001 First night som jag köpte i lördags.

kyss: Minns inte, kan ha varit två år sen.

gången jag grät: Dear God, det är länge sen.

måltiden: Pizza med fläskfilé, paprika, champinjoner och gorgonzola.

Åtta har jag någonsin
dejtat en av mina bästa kompisar: Tja, jo - så jag såg på saken i alla fall, men jag tror inte hon såg det så.

blivit arresterad: Nope.

blivit kär vid första ögonkastet: Ja!

fastnat med blicken i någons urringning: Det kan du fethaja!

sagt att du älskar någon utan att mena det: Hmm, inte direkt, men jag var i sanning inte säker på känslan där.

haft ett one night stand: Nä

busringt till någon: Jo, men det var alldeles för länge sen.

fått ditt hjärta krossat: Japp!

Sex saker jag gjort idag:
1. Sett på TV.
2. Bloggat.
3. Pratat i telefonen.
4. Ätit.
5. Spelat Star Wars Battlefront.
6. Fixat in saker på min mp3-spelare.

Fem favoritsaker utan rangordning
1. U2-t-shirten som jag köpte på Ullevi.
2. Liftarens Guide till Galaxen.
3. Mp3 spelaren.
4. Datorn.
5. Min gamla bandspelare.

Fyra personer jag kan berätta allt för
Jimpster o Jossi först o främst. Annars kan jag nog prata om det mesta med de flesta i min bekantskapskrets.

Tre val
Blått eller rött: Blått

Sommar eller vinter: Sommar.

Choklad eller chips: Chips

Två saker att göra innan jag dör:
1. Se Grand Canyon.
2. Vara lycklig

En sak jag ångrar
Allt för mycket, men ska jag säga en sak så är det väl att jag inte vågat mer.

Fyra personer jag vill ska göra samma blogginlägg
Mia, Gunnar, AK och Tesen. Tror att de är de enda som läser den här bloggen ju :P

Soundtrack of my life part 2

2007-04-01T22:01:00.000+02:00

Har suttit en stund och gluttat på lite videor på YouTube med U2 från deras PopMart-turné. På sätt och vis var det den första gången jag på något vis "såg" det som hade med dem att göra. Dagen de spelade på Ullevi - för att vara exakt den 2 augusti 1997 - åkte jag förbi med pendeltåget, och såg bågen sticka upp ovanför kanten på stadion. I tidningarna stod det massor av tips om vilka skivor man skulle lyssna på för att komma in i gruppen och så vidare. Och dagen efter fanns det gott om recensioner. Det var då jag bestämdet mig. Nästa gång de kommer till Sverige så ska jag se dem!

Visst minns jag I still haven't found what I'm looking for och With or without you från tiden kring mellan- och högstadierna, men jag fastnade nog aldrig riktigt för dem då. Under komvux-året '96-'97 hände det på lördagsmornarna att M'atin - som ofta festade med mig och Jimp slog på ett band med Joshua tree, och först ut i högtalarna var Where the streets have no name. Och det var positivt, jag gillade att lyssna på den. Och när jag flyttat hit fick jag låna Joshua tree av en kompis, och den spelades länge och väl, tills jag kände att det var bäst att köpa en egen skiva.

Sommaren 2001, för att vara exakt midsommarhelgen, så åkte jag med företaget Nickes på en konsert med AC/DC på Ullevi. På bussen fick vi en lista med evenemang som de hade på gång, bland dem de två Globen-konserterna med U2. Efter att ha sett min lönespec insåg jag att jag hade råd att åka, och bokade en biljett. 1000 spänn för resa tur och retur samt ståplatsbiljett. Inte illa.

Den 10e juli var det så dags, jag välkomnades av Sandy - som då vart reseledare. Och hennes entusiasm höll spänningen uppe under resan. Innan det skulle ställas i kö fick McDonk besökas, och en T-shirt inhandlas. Jag var väl i sanning lite ful som ställde mig nånstans mitt i allt i kön. Vid insläppet fick de flesta lämna in sina paraplyn i garderoben, eftersom jag inte hade något var det bara att gå in, och jag kom in i "Hjärtat". Kunde knappt fatta vilken tur jag hade.

När så konserten startade så var jag sådär lagom entusiastisk. Jag hade lyssnat in mig på en del av deras låtar, så det var gött att hänga med i New Years Day och Sunday Bloody Sunday. Jag kände i sanning inte till All I want is you, men jag tror jag hängde med rätt så bra i slutet när alla sjöng "yooooou", och rätt som det var så började den, Streets. När Edge satte igång med gitarrintrot så bara jag kände en sån där magisk känsla, det var tårar, det var lycka och det var något helt förunderligt. Närmare så att bli frälst kommer jag inte bli! När de tände upp arenan såg jag hur ALLA på läktaren hoppade och dansade i full karriär. Jag var såld.

Where the streets have no name från Boston juni 2001

Resten var konserten var rikigt trevlig, även om jag faktiskt inte kände till "One". With or without you kunde jag i alla fall, och finalen "Walk on". När jag gick ut så kände jag bara något speciellt. När alla möttes upp så var Sandras första kommentar "Varför spelade de inte Pride??!!" Och det måste jag erkänna, den saknades lite, den kunde jag ju - då jag lyssnat rätt mycket på Best of 1980-1990. Nåväl, jag hade fått ett intresse. Och jag har under alla dessa år nästan alltid haft Joshua tree i stereon för att vakna till "Streets". Sen kommer de två andra suveräna sångerna efteråt, och det gör inte mornarna sämre.

Jag har samlat på mig alla deras skivor, köpt konsertvideor, och även hittat bootlegs med inspelningar från Globen och lite andra ställen. Och jag såg dem igen den 29 juli 2005. Det var maffigt, men det slår inte känslan från den första gången. Kan vara storleken på Ullevi, eller så är det så att det är den första gången som det är det stora, det magiska. Jag åker nog gärna till USA nästa gång de ger sig ut, där spelar de i alla fall på lite mindre arenor.

Det finns sånger som de gjort som verkligen påverkat mig, och fått mig att känna så mycket. Den främsta av dem är "Sometimes you can't make it on your own", som är skriven av Bono tillägnad hans pappa som dog 2001. Och när de spelade den på Ullevi så grät jag, det är så mycket av det som han sjunger som jag själv känner att jag hade behövt ha sagt till min pappa, som dog när jag var 17.

One finns där och den bär med sig så mycket av känslor kring de uppbrott jag haft i livet. Den svider att lyssna på, den kan tolkas på många sätt. Kanske inte konstigt att det gjordes flera videor till den. Kan säga att jag inte gillar den nyare versionen med Mary J Blige och U2, hon wailar sönder sången.

Under senaste tiden har jag lyssnat mycket på ZOO TV från Sydney, och framförandet av "Running to stand still" är så enormt mäktig att jag nästan får tårar i ögonen när jag hör den. Det läggs så mycket kraft i det hela, en fantastisk sång. Är lite tjurig över att det ersatte den med "Miss Sarajevo" under Vertigo-turnén. Den hade fått Ullevi att rämna. Den är så kraftfull!

Jag kan rada upp sånger i massor, men det är så med U2, de tar lite tid att lyssna in sig på. Börja med Joshua tree, Achtung Baby, Unforgettable fire och How to dismantle an atomic bomb. Sen kan fördjupning med Pop, All that you can't leave behind, Boy och War fortsätta. Och sedan resten. Och framför allt, se dem live!

Soundtrack of my life

2007-03-30T12:49:00.000+02:00

Efter att ha stått i köket och haft igång soundtracket till Star Wars: Episode III – Revenge of the Sith så har jag börjat tänka igenom den del av livet som upptagits av verken av en person: John Williams. Detta handlar inte om honom, utan om mig – bara så ni vet :P

Det första jag kan minnas att jag hörde var en version av temat från E.T. spelad på synth. Detta var under sena 82-tidiga 83. Det var något som fick mig att fastna för melodin, och jag började försöka lära mig spela det på vår tramporgel – på den tiden hade jag svårt att nå ner till pedalerna. Så småningom dök ”originalet” upp på radio, och med bandspelaren mot högtalaren spelade vi in det så gott det gick.

Att historien i filmen var fascinerande räckte inte, musiken hade något speciellt. Och filmen hade jag inte sett – då jag inte var gammal nog att se den, 11-årsgräns som den hade. Så kom sommaren och Jimp fick LP-skivan med filmmusiken. Och än en gång ställde vi bandspelaren framför högtalaren för att jag skulle få en kopia av skivan. Bara det var stort för mig. Och bandet spelades om och om igen, för att sedan försvinna efter en helg i stugan…tror farsan hade ett finger med i spelet i det försvinnandet.

Sen gick Jimp på bio och såg Return of the Jedi, och skaffade rätt snabbt soundtracket också. Och så fort jag hörde de inledande tonerna från det välkända ledmotivet så var jag fast, bilderna som fanns på omslaget och på den poster som fanns med hjälpte till. Intresset växte. I julklapp fick jag den klassiska bok och band – historien av en av mina systrar. Och den svartklädde mannen som Jimp av nån konstig anledning uppfattade under namnet ”Jedin” visade sig heta – Darth Vader.

Jag fick under vintern också sett E.T. på en väldigt grynig piratkopia som en granne hade i sin ägo. Och jag älskade den! Tillsammans med musiken. När jag fyllde 9 fick jag en ny bok med band – historia, då min syster inte kunde hitta Star Wars så fick jag Jakten på den försvunna skatten istället. Och i bakgrunden hördes musik som än en gång fick mig att fastna, särskilt i slutet då marschen var som mest framträdande.

Sen kom då dagen – den 2 oktober 1984 – då jag för första gången fick se Filmen. Jag hade sett bilder, sett klipp i lite olika dokumentärer men detta var Filmen. Star Wars. Vi hade bara en gammal svart-vit TV, men allt gick igenom rutan och in i hjärtat på mig. Och jag var fast. Musiken gjorde självklart sitt. Det dröjde drygt fyra år innan jag slutligen fick fatt på min första egna LP, vilket var självklart dubbelskivan med soundtracket till Star Wars.

Tyvärr hade jag ingen skivspelare, så jag fick nöja mig med att spela in den på band hos ett par kompisar – japp, Memorexband. Kassa så det skrek om det, envisades med att bli tuggade, så när jag började använda mig av TDK var det dags att spela in igen. Jag hade tur att hitta skivan med musiken från tredje Indiana Jones, som till min besvikelse inte hade någon mäktig version av marschen!

Under första terminen i andra året av gymnasiet hörde jag talas om en postorderbutik driven på ren hobbybasis, just nu kan jag för mitt liv inte komma ihåg namnet. Men de var i alla fall inriktade på dels filmmusik, dels på souvenirer och tidningar om film. Så där fick jag tag på CDn med musiken från Empire strikes back. Dyrt var det, men kunde inte de lokala affärerna hjälpa mig så var alla medel tillåtna. Där fick jag också tag på CDn med Indiana Jones 3 och Superman the movie. Då insåg jag att det var dags att inhandla en cd-spelare. Och därefter var det fråga om rena rama lavinen.

Först var det filmmusik i största allmänhet, Back to the future, Aliens och Rocky- serierna. Plus att jag hade turen att hitta en ”nyinspelning” av Empire- musiken med ett par spår som inte ingick på CDn. Därefter Return of the Jedi i sin originalutgåva, snålt tilltagen den också. Men allt som fanns på LPn fanns där. Inklusive bilderna som fanns på affischen, fast i svartvitt. Så även musiken till E.T. med sina åtta konsertarrangemang av stycken från filmen. Och Jaws 1 och 2! Och jag hittade kassetter med musiken från de två första Indiana Jones – filmerna. Sedan började det hända, nyutgåvor och boxar.

Först ut – Star Wars trilogy Anthology. Nästan 500 kostade den boxen mig. Och fyra skivor fick man och en nästan obekvämt rektangulär bok till detta. Men det fanns mycket outgivet här, och de spår som inte fanns på de gamla skivorna, främst då de två senare filmerna. Jag var eld och lågor. Men jag visste nånstans att det var något som fattades. Då jag kände filmerna utan och innan så hörde jag att det var något fel nånstans. Men so far so good ändå, jag menar, man var tacksam för allt man kunde få tag på.

Så flyttade jag då hemifrån, och under första året, om inte halvåret så kom en förlängd utgåva av musiken från Jakten på den försvunna skatten ut, på något vis kom jag tillbaka till den där extatiska glädjen som jag upplevde när den där boxen kom ut. Och året efter det kom det en utgåva med E.T. i sin nästan fulla form. Med vissa undantag.

Så kom då våren 1997, och Star Wars – trilogin skulle komma tillbaka till bio i ”förbättrat” format med uppdaterade specialeffekter. Och visst var det gött att se filmerna på bio, även om det bara var i Nässjö. Men det var inget emot de skivor som släpptes. Tre dubbel CD med kompletta arrangemang av de tre soundtracken. Och jisses amalia! Det var musik som gick att lyssna på om och om igen. Även om jag inte riktigt gillar sk gömda spår så gick det bra att lyssna på CD 1 av A new hope utan att störas för mycket, dock kunde mina drömmar bli lite underliga när öppningstemat spelades om och om igen.

På något vis fick kärleken till John Williams musik något av en höjdpunkt här. Det var så många spår jag hade sett fram emot som inte funnits tidigare, och nu hade jag dem på CD. Det var stort på något surrealistiskt vis. Jag hade min cd-spelare kopplad till min gamla dubbelkassettspelare och det jag fick ut var gott och väl för att göra mig nöjd och glad.

När Episode I: the Phantom Menace släpptes 1999 kom en CD med en hel del musik från filmen, både filmen och soundtracket var väl inget jag kände att jag blev så jätteförtjust i – med några undantag, Duel of the fates är magnifikt! Jag köpte skivan av ren pliktrogenhet. I dessa tider firade ”Jaws” 25-årsjubileum och med det gavs det ut ett komplett soundtrack med alla stycken som hämtade från filmen. Detsamma har hänt Superman, men detta har jag inte fått fatt på.

Star Wars - sountrack nummer 2, Attack of the clones hade jag turen att vinna genom en tävling på internet. Och det var väl detsamma där, förutom slutspåret, där Imperial March dånar ut så gåshuden flockar sig, och det romantiska temat bara pekar på vilket håll hela tillvaron går åt för de unga tu. Filmen var kul att se på bio – Palladium i Göteborg några dagar efter premiären.

Ungefär i dessa tider hade också en nyutgåva av E.T. premiär, jag såg den helt ensam i salongen i Jönköping. Byta ut pistoler mot walkie talkies. LÖJLIGT! Och självklart släpptes ännu en nyutgåva av musiken, denna gång mycket bättre och lite mer komplett och korrekt, med den tidigare missen i farvälstycket. Några sekunder i filmen som verkligen får tårarna att rinna, men på de två nyutgåvorna har de bytt ut den mot något annat. Oförståeligt.

Och så 2005 var det dags för Episod III: Revenge of the Sith. Och soundtracket bjöd på en DVD med musikvideor till några utvalda stycken från hela filmserien. Och jag vart väl rätt så nöjd, och när jag lyssnat på det ett antal gånger så är det nog i sanning det bästa av de som finns från de nya filmerna. Och genom det har lite känsla för gamle Johnny Williams kommit tillbaka. Men då är det helt plötsligt ekonomisk kris.

Att samla ihop pengar till en skiva är något speciellt, det var det som gjorde att man såg fram emot slutet på månaden, då man kunde köpa skivan man sett fram emot så länge. Att ladda hem är billigt och smidigt, men det tar bort det mesta av charmen. Även om min kära stereo har svårt att spela upp skivor, så är det så att jag helst köper åtminstone filmmusiken jag vill ha, bara för att få den dära känslan som man har i att se fram emot något.

Och vad är då kontentan av den här långa utläggningen av mitt musikaliska liv? Tja, bolagen vet hur man får pengarna att rinna från fansen. Jag saknar fortfarande några utgåvor som inte visat sig – de två andra Indy-filmerna främst då kan man väl säga. John Williams har fyllt 75 i år, och han har i sanning gjort stora insatser för musiken i filmernas värld. Även om man kan tycka att den i särskilt Spielbergs filmer är lite väl framfusig. Men det är så det är. Så de arbetar.

Alla bilder är lånade från från
Filmtracks.com

Ett "erkännande"

2007-03-15T19:28:00.000+01:00

Okej, det är klart att det finns många saker som händer i världen, och varje gång något händer så kommer det fram ett helt gäng med konspiratoriska teorier. Palmemordet, mordet på JFK och så 9/11-dåden. Så har då en person erkänt, som utsatts för tortyr på en väldigt oegentlig plats som vi alla känner till som guantanamo. Under såna omständigheter så kan nog många människor pressas till att erkänna vad som helst. Och i sanning, ta på sig skulden för något man inte gjort. Och så påpassligt, någon att skylla på! När bevis ligger på hög och skriker att det som hände var regisserat av människor på jakt efter pengar. Vilka som ligger bakom?
Tja, jag säger väl att det är bäst att se för er själva här. Man blir arg, väldigt väldigt arg. Just på grund av att alla bevis är så uppenbara, i alla fall vad vissa saker gäller, och såna enorma slaktningar av de officiella berättelserna säger ju sig själv. Något är fruktansvärt fel.

Dagens filmreplik

2007-02-19T17:43:00.000+01:00

"It hurts!"
Chrissie Watkins i "Hajen"
Avd. No shit!

RIP Johanna Sällström

2007-02-14T14:28:00.000+01:00

Kan ju bara säga ett ord om hennes död - Chock!
Hon var en suverän skådespelerska, första gången jag såg henne var i ett avsnitt av "Bert", och det var omöjligt att inte tycka om henne redan då. "Under ytan" träffade verkligen som ett slag i magen. Och min gamle vän Henko hade äran att få jobba med henne i "Hans och hennes". Såg till att han sände en hälsning med beröm från mig, vilket enligt honom vart uppskattat.
Hon var bara 32 år gammal, ett år äldre än mig. Det visar än en gång hur bräckligt livet är. Hon gjorde mycket av det korta liv hon hade.
Vila i frid Johanna :'(

Mönstringsminnen

2007-02-09T21:22:00.000+01:00

Anna Nicole Smith.
Hon var väl aldrig en favorit bland modellerna för min del. Detta var tidigt 90-tal, och de jag tyckte var mest attraktiva var väl Cindy Crawford och Stephanie Seymour.
Detta var i november-december 1993, och jag och några skolkompisar skulle mönstra i Göteborg. Självklart hade jag lyckats få influensa, så utöver att göra fåniga prov så spenderades större delen av tiden på toaletten. Efter första dagen begav vi oss ut en sväng kring Västra Frölunda, och efter ett pitstop på en statoilmack kom vi förbi en reklampelare som pryddes av den klassiska bilden på Anna Nicole där hon ligger på rygg med benen i vädret. Så kompisarna drog ner inte bara en utan sex stycken afficher, och låt oss inte glömma att dessa var stora. så baksätet var fullt i den lilla bilen, knappt att jag fick plats där.

Sedan dess har man påminnts om denna kvällen, Anna Nicole har ju dykt upp på en och annan löpsedel genom åren. Och att det skulle sluta så tragiskt...på sätt och vis var det väl inte oväntat. Mycket droger, personliga tragedier och liknande. Det kan ju driva en människa åt helvete rent ut sagt. Största tankarna går till hennes lilla dotter, hon är ju typ ett halvår gammal. Hoppas det går bra för henne, men att aldrig få känna sin mamma, och det som finns kvar av henne är massa snaskiga tidningsartiklar. Tragiskt är bara förnamnet på det hela.
Vila i frid Anna, hoppas du möter Marilyn där du är nu, ni lär ha en hel del att prata om.

Steg i rätt riktning

2007-01-30T16:30:00.000+01:00

På fredag ska jag på jobbintervju i Nässjö. Håll tummar o tår allihop.

Sjukt...

2007-01-26T16:46:00.000+01:00

Bara några kilometer bort mördades 8-åriga Tobias.
Och än en gång en psyksjuk man som utförde dådet.
Vad kan man säga. Det behövs folk inom vården! Så enkelt är det!
Jag har haft tur som hamnat i behandling, men det tog sin tid. Fick vänta i 1½ år från att jag skrevs upp på väntelista för psykolog till det att jag fick min första tid. Mycket hann hända innan dess, men tack och lov fick jag hjälp från annat håll, såsom familjen och vänner när det väl behövdes. Och mig själv, hittade en väg att bearbeta allt på ett effektivt sätt. Det gör mycket. Det jag får hjälp med nu ligger längre tillbaka i tiden - och hur blir man av med så gamla känslor..
Det handlar inte om att psykvården gör ett dåligt eller bra jobb, det handlar om att de behöver dels mer pengar och dels fler människor som jobbar där, utbildade sådana. Så det är vad vår nya regering måste satsa på. Inga fler ska behöva sätta livet till.

Och så för min egen del..tja, jag såg den nya filmen "Rocky Balboa" häromdagen. Den gamle räven höll några tal som berörde. Det här sa han till sin son:
"Let me tell you something you already know. The world ain't all sunshine and rainbows. It is a very mean and nasty place and it will beat you to your knees and keep you there permanently if you let it. You, me, or nobody is gonna hit as hard as life. But it ain't how hard you hit; it's about how hard you can get hit, and keep moving forward. How much you can take, and keep moving forward. That's how winning is done. Now, if you know what you're worth, then go out and get what you're worth. But you gotta be willing to take the hit, and not pointing fingers saying you ain't where you are because of him, or her, or anybody. Cowards do that and that ain't you. You're better than that!"
Något för mig att läsa om och om och om igen....

Storm och enfald

2007-01-15T06:50:00.000+01:00

Så kan vi lägga den 14:e januari till minnet som en dag då det rörde på sig nåt så ordentligt. Och visst handlar det om allas vår Pelle. Det faller sig väl naturligt antar jag. Och först och främst -medierna. Visst är det bra att det rapporteras om vad som händer och så vidare. MEN jag känner att de går allt för hårt åt mot elbolagen - E-on i synnerhet. Okej, de har inte gjort så bra från sig efter Gudrun - men de har lärt sig. När jag hörde en intervju i lokal-TV med en representant så kändes frågorna riktade som kritik mot dem med tonfall och allt. Och seriöst! Låt dem va! När något sånt här händer - det är ju uppenbart att det är massivt så kan de inte gå ut på natten och röja, det är ju rent livsfarligt.

Och livsfarligt ja. Fyra personer har omkommit i stormen. I alla medier var det genomgående tipset: Gå inte ut! Men stannar folk hemma? Nej. De går och handlar och allt. Även här var det en intervju på lokal-TV med en kille från farmartjänst som var ute och röjde på vägarna och hans arbete försvårades inte bara av att det ständigt föll nya träd över vägen - utan också av att det var många bilar ute. En bild visade ett gäng bilar som stod och väntade - och några som stod och pratade. Kan bara tänka mig vad som sades - nåt i stil med "Det är för dåligt att de inte kan hålla ordning på vägarna!" Är det storm ska man inte åka ut med bilen längre bitar. Seriöst! Det var en man som omkom när ett träd föll över hans bil. Maximal otur, men jag måste fråga mig vad hans ärende ute var. Det var säkert inget direkt livsnödvändigt. Det brukar inte vara det. Killen som omkom utanför Ullarded dog i tjänst, det säger det mesta om hur farligt jobbet är för de som röjer upp på vägarna. Och hur vikigt det är att STANNA HEMMA när det blåser. Man får väl se till att ha lite nödförråd om man bor ute på landet. Så mycket har man väl lärt sig från alla stormar som drabbat landet...

Tåg inställda, inte oväntat det heller. Men händer något sånt så måste det finnas tålamod. Att det är människor som är bittra efter Gudrun kan jag förstå, men jag är såpass optimistisk att tro att el- och telebolag och så har lärt sig av sina misstag. Sen är det andra saker som fått mig att tycka att de inte är riktigt kloka, men det hör inte hit.

Dagens kommentar

2007-01-08T16:40:00.000+01:00

Har varit och tränat, körde en timme på stepmaskin. Rätt skönt, med bra musik i lurarna går tiden fort, och med lite trevligt att titta på ;)
Satt i bastun som vanligt efteråt, och det är en kvinna som brukar träna ungefär samtidigt, och basta som var där. Vi pratade lite, vi har snackat nån gång tidigare också. När hon gick sa jag "Vi ses i bastun eller i gymmet"
Hennes svar:
"Om jag inte hälsar beror det på att jag inte känner igen dig med kläder på"

Måndag måndag måndag

2007-01-08T10:18:00.000+01:00

Okej, så har man igen varit hos der Shrink. Känslan är väl lite som vanligt, detta går inte att översätta på nåt bra sätt så jag använder ordet "Numb". Förlamad kanske...fast ändå inte. Som sagt, ibland är de engelska orden lättast att använda. Frågor som jag måste ställa finns här, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra av dem. Nå't måste göras, och det snarast.

Känner mig rätt okej trots allt, såtillvida att det nog får bli ett besök till gymmet. Åtminstone för att ta en timma på stepmaskinen, konditionen behöver få jobba lite. Har inte varit på gymmet mer än en gång sen jul, så det är nog dax nu. Kan inte säga att jag lagt på mig något, så det är väl inge problem, mer att konditionen snabbt lägger av om man inte håller igång.

Sång som ljuder just nu: Where the streets have no name från Globen 9 juli 2001. Introt fyller mig av en sån speciell känsla, och alla skrik man hör förstärker den.

Trettondagsafton

2007-01-05T20:44:00.000+01:00

Vad ska man göra en sån här dag då?
På fyran går "Hip hip hora". Välspelat, men plågsamt på ett sånt där tonårspinsamt vis.
Annars då? Tja, har väl hämtat mig från att frölunda förlorade i tisdags, trist att de åkte på bonk i går också. Nåja, det finns tid för dem att hämta sig, men de måste börja spela lite hockey nu ju. Inte är jag nån jättehockeyfantast direkt, men efter att ha varit där o båd buat och jublat åt laget så känns det mer som att ja...det betyder lite i alla fall.

I onsdags var det ett besök i Trånghalla, S bjöd på lite lunch, sen promenera vi till Bankeryd. Tog lite längre tid än hon tänkt sig, så sammanlagt cyklade jag ungefär två timmar den dan, och promenerade två timmar. Gjorde gott efter allt gift jag proppade i mig i tisdags. Sallad gjorde jag till middag. Igår...hmm, gjordes fan inte nåt nyttigt. Idag käka jag med Hacken på Jungle Thai och tog en liten promenad. Måste komma igång med nånting, få fason på livet. Kanske jag får mer ordning på resten om jag jag hittar ett nytt jobb.

Först o främst så måste hjärtat repareras. Så vad ska man göra..

Hur övertygar man sig att man kommit över någon som gjort en illa, som man tyckt om men som mer och mer vänt till en ilska och avsky. Som ligger inombords och bara kokar.
Det måste ut!

På äventyr i Gbg

2007-01-03T00:26:00.000+01:00

Oh dear
Har käkat en gång på Max - Ultimate Cheese med potatisgratäng PLUS en liten pommes.
En macka på shell select. Två cheeseburgare på McD Scandinavium + dricka. En storstrut. En Whopper Bacon BBQ eller vad den nu heter med lökringar o loka. Inte nyttigt! I morgon blir det gröt till frukost och blodpudding till middag - något nyttigt måste man ju få i sig.

Och vad gjordes då i Gbg, jo, det kollades Elitseriehockey, Frölunda - Mora. Resultatet: 1-2. Frölunda hade flest chanser, men klantade bort de allra flesta, och ibland undrades vad sjutton de höll på med. De verkade ha julskinkor i benen, ris ala malta i hjärnan, lutfisk i handlederna och vitsås i ögonen. Men det var i alla fall kul att uppleva en match där inne på hemmaarenan. En vinst hade väl varit lite mer känsla i dock. Det var en speciell känsla i inledningen, speakern berättade att Tommy Sandlin avlidit - ingen jag känner till så jättemycket men i alla fall - och bad oss ta en tyst minut. Och det var verkligen tyst, 11 880 personer kunde verkligen hålla klaffen. Gott! Och när nationalsången började sjungas så var det så känslosamt att nästan tårarna kom fram. Synd med förlust, men jag åker gärna till Scandinavium och hejar på laget med stort F :)

Annars har det varit psykologsession idag, tvättat har jag också gjort. Sov inte allra mest gångna natten, låt hoppas det blir bättre nu. Och just det, i morron blir det en stund på gymmet och stepmaskinen.
Sov gott!

1½ Timma kvar av 2006

2006-12-31T22:25:00.000+01:00

Jahopp, så ska man väl summera detta gångna år. Och tja...några bra upplevelser finns ju.
Födelsedagsfestivalen - intressant musik och goda vänners lag. Oförglömligt bastubad :D
Galej - intressant musik och fler trevliga människor.
Det Funkars releasefest på APT-Bar - Navid Modiri och Gudarna. Såld till tusen.
Träningspass med J - underbar vän som man kan prata med om allt och inget.
Psykologsessioner som började ta skruv - att sätta slutdatum kan få saker och ting att hända.

Sen har vi det som hänt i världen, miljöproblem, Saddam Hussein avrättad, 5 år sedan 11:e september-dåden. http://video.google.com/videoplay?docid=94448691996878155 Denna måste man se, frågor som verkligen behöver ställas ställs i denna dokumentär. Visst att det är konspirationsteorier till tusen, men något är det som verkligen inte stämmer där. Vädret, ja detta väder- nyårsafton och det var 6 grader när jag stack hemifrån vid lunchtid. Visst kan det hinna bli kallt, men det är jävligt konstigt.

Sen alla mediefenomen och prylar och saker som passerar ens ögon, men jag tycker inte att det är av någon större vikt. Det är bara ytliga saker - dagsländor som kommer ersättas med häftigare, dyrare, snyggare och bättre sjungande. Nja, ett ork för såna saker har jag inte, även om jag kan räknas bland de som har en form av beroende av vissa TV-program, filmer och annat.

Välkommen till 2007, måtte detta bli ett bättre år, på många sätt. Och kärleken? Äh, orka bry sig. Bäst att få ordning på mig själv innan jag hoppar på något nytt snabbare tåg än det som tog slut för nästan 2 år sen. Och måtte det låta all ilska alstrad från den tiden försvinna från mig, ge mig en ventil som får saker och ting att bli helt enkelt klarare.

Var snälla mot varann, se på månen, sjung en sång och skjut inte för många fyrverkerier.
Skål! På tisdag spelar Frölunda mot Mora, och jag kommer vara på plats i Scandinavium :)

Don't drink and drive...

2006-12-26T10:14:00.000+01:00

Att man aldrig lär sig!
Mot bättre vetande gjorde jag det än en gång, drack när jag VISSTE att det inte skulle funka så bra ihop med mina känslor. Det har legat och svidit i mig i flera veckor, kan väl säga att sen en månad tillbaka så har det varit något som känts annorlunda och jobbigt. Att dricka när det är så är inte någon bra idé. Ångestattacken som jag åkte på har jag på något vis benat ut och fått grepp om, men det ligger något och gror i mig, något starkt och tungt. Jag har en ständig tryckande känsla i bröstet, ångest kan man nog kalla det.

Något som vill komma ut, explodera liksom. Det gör nästan fysikt ont där det ligger. Och det känns som att gråten är nära, men det kommer inte. Några sånger kan få känslorna att ge med sig lite, men inte tillräckligt. Ögonen tåras, men inget mer. Det är nåt som sitter i vägen! Igår kändes det mer påtagligt, som sagt tack vare just alkoholintaget. Det var som att det låg tårar i ögonen, men ändå inte. Tack o lov fanns J där som kunde ge mig en kram när det behövdes.

Stack efter 1, kände väl att det inte gav så mycket mer, och självklart självklart så gick vi förbi M och hennes nya kille, hand i hand. Det liksom väckte ilska. Jag kände verkligen att jag ville puckla på något, ungefär som när Homer exploderar efter att ha utsatt sig för "Anger management". "Homer crush! Homer destroys!" i passande grön färg dessutom. Och det ligger där och vill komma ut, det är den aggressiva sidan som är så begravd att jag inte kan få utlopp på något vettigt sätt. Det går inte i ord, knappt ens i handling. I alla fall inte bland folk. Skulle väl helst vilja puckla på en sandsäck ordentligt.

Känslor suger!

När kreativiteten tagit semester

2006-12-21T05:14:00.000+01:00

Flera månader sen jag skrev något senast. Har haft väldigt väldigt mycket tankar och så, men bara inte kunnat skriva ner det. Har inte haft känsla för skrivandet. Antar att sånt går i vågor, men det är väldigt frustrerande, eftersom jag ändå känt att det funnits något att skriva om.

Så närmar sig jul ännu en gång. Och det finns noll känsla i det hela. Säkert ett slitet uttryck , men vädret är att skylla på, helt enkelt. Mörkret är verkligen så övermäktigt. Tack och lov går vi mot ljusare tider räknat från i morgon. På jobbet har det rullat på ganska så lugnt, även om det tydligen sålts mycket. Kan tänka mig att jag har vanan inne såvidapass att det helt enkelt inte känns så stressigt även om det är mycket folk i köerna.

Det är stora pengar som rör sig i handeln, folk har varit inne och köpt julklappar för flera tusen kronor. Och barnen blir bara girigare. En kvinna med 5 barn sa att hennes sjuåring nu önskar sig en X-Box. Ja tjena! Om alla barn ska ha såna krav och få viljan igenom så blir det inte mycket till hushållsekonomi kvar att prata om, skuldfällor överallt. Mobiler, TV-spel och alla såna saker, reklamen syns ju dagligen så klart barnen vill ha grejerna. Vet ju själv hur det var när jag var liten, men det matades inte framför mina ögon varje dag. Katalogerna från Stor & Liten och andra leksaksaffärer var spännande att titta i, men jag visste att jag inte kunde få så mycket, det var jag medveten om, att vi inte hade så mycket pengar. Antar att man ständigt blev påmind om det eller nåt..

Och dagens "Låt mig va!": Telefonabbonemangsförsäljare. Har såna stående på jobbet. Denna ständiga fråga "Vad har du för mobiloperatör?". Tacka fan för att de har så illa rykte - man stör ju sig på dem av att bara höra på det. Dock var tjejerna som var där förra veckan rätt gulliga - men det är en helt annan sak det ;)

Och så har vi då det här med grannar....
Har en tant som bor i lägenheten under mig som är hörselskadad, och som i brist på att sova tittar på TV. Och det HÖGT. Det har hänt att jag blivit väckt vid halv 4 på morronen. För någon vecka sen sa jag till henne, och då säger hon att hon HAR hörapparat. Och så använder hon den inte. Igår morse satte hon igång vid 6:20.
Jag kan ju säga att i mitt rum hör jag rösterna på TV som ett mummel, kan klart och tydligt höra vad det är för kön på människan som pratar. Musik är som ett surrande. Står jag utanför hennes dörr hör jag klart och tydligt varje ord som sägs.

Jag var i färd med att somna om eftersom jag vaknat vid 5 och hade möjlighet att ligga i säng till 9. Då gick jag ner och sa till, och hon tyckte att hon inte hade på så högt och att hon hade rätt att titta på TV efter 6. Tacka fan för det - hon är ju döv!

Visst den dära lagen-vad den nu heter - säger att mellan 22 och 6 ska det vara tyst. Men det innebär ju inte att man kan bröta på för fulla muggar det första man gör. Jag sa det att jag behöver ha tyst fram till 9, vilket hon tyckte var absurt, men har kärringen hörapparat så får hon fan ta och använda den också. Jag är genuint trött på att vara snäll nu, min sömn är viktig och sabbar hon den kan en hel dag gå åt fanders. Fortsätter hon får jag väl jävlas å det extrema...sladden till hennes parabol hänger utanför mitt fönster *ondskefullt skratt*

Tror jag återkommer senare med lite andra tankar o grejer. Kanske borde kalla bloggen "Evul Jårma" eller liknande hädanefter ;)

11 September...

2006-09-11T17:03:00.000+02:00

Verkar som om alla ska rannsaka sina minnen från den dagen för fem år sedan. Lika bra att jag också gör det då. Först och främst så arbetade jag, och slutade kvart över 7. Så jag var helt ovetande. Jag kom hem och ringde min brorson för att prata om den kommande helgen. Han sa att han satt i samlingsrummet och tittade på TV om det som hänt i USA. "vaddå för något" frågade jag. "Har du inte hört! Två flygplan har flugit in i World trade center, och de har rasat ihop."
Så jag slog på TV'n, och där såg man bilden om och om och om igen. Så jag satt där, följde nyheterna.

På natten vid 3-tiden vaknade jag och slog återigen på TV'n, och såg WTC7 rasa. När jag lyckades somna om hade jag den för mig mest realistiska mardrömmen, där en byggnad rasar ner över mig. Så visst minns jag den och de följande dagarna med en rysning. Det var otäckt.

Och så var även 11 september 2003 då Anna Lindh dog. Skolan hade samling på campus där studentprästen och rektorn höll tal. Och det var än mer overkligt. Det hade verkligen träffat så nära inpå, och Annas ansikte log mot oss från affischerna om EMU-valet. Det är ett datum som har blivit förknippat med rädsla och en oro om framtiden.

En sak kan man säga att de terrorister som låg bakom dåden i USA, de har verkligen lyckats uppnå sina mål. Säga vad man vill, men förtroendet för USA's regering är låg, folk är rädda och västvärlden lägger miljardtals pengar på att fokusera på säkerheten på och kring flygplatser. 11 september startade en våg av rädsla. Och det är i sanning det starkaste av alla vapen. Och den rädslan måste västvärlden komma förbi, för vem vill väl leva så?

Freddie Mercury

2006-09-05T11:55:00.000+02:00

Ja jisses, det är snart 15 år sen han dog. Och idag skulle han ha fyllt 60 år. Men det verkar i alla fall som om världen inte kommer glömma bort honom i första taget. All musik som han var med och skapade finns ju fortfarande, och på något vis känns det som om den bara växer och växer med åren. Vem kan väl sörja, när man kan glädjas åt allt han åstadkom.

Har precis på konserten från Wembley '86, den sista turnén. Och han var verkligen i sitt esse. Och det var bara som showman, som musiker hade han - om du frågar mig - sin höjdpunkt under 70-talet, på de tidiga skivorna med Queen. Titlar som bör nämnas är som följer: Great King Rat, Liar, Ogre Battle, the Fairy Feller's Master Stroke, Nevermore, March of the Black Queen, Seven Seas of Rhye, Killer Queen, Flick of the Wrist, Lily of the Valley, In the Lap of the Gods...revisited, Death on Two Legs, Love of My Life, Bohemian Rhapsody, You take My Breath Away, Millionaire Waltz, Somebody to Love, We are the Champions och My Melancholy Blues. Och det var bara några :)

Kolla upp och lyssna till dem, det är KUL musik, inte att bli tagen på allt för stort allvar - bara om man vill. Annars är det bara att sjunga med. Och det var just det som Han stod för, KUL med musik. Han experimenterade och blandade musikstilar - och resten av bandet ska ha massor av cred för det också - och fick till det så sabla snyggt!

Så idag kan man sitta och lyssna på gamla Queenskivor och minnas den mustachprydde mannen med ett överbett utan like och med en röst som inte kan imiteras. Ta en drink och sjung en sväng. Bli pompösa till Barcelona, rocka loss till Crazy Little Thing Called Love eller må helt enkelt bra till Don't Stop Me Now. Det är med ett leende vi ska minnas honom, och med ett rungande SKÅL!
Grattis på 60-årsdagen Freddie.

I farten igen

2006-08-06T02:14:00.000+02:00

Sådär, då har man gått ett par veckor med ny dator, och den funkar alldeles utmärkt. Skärmen jag lämnade in till PC -City kom aldrig tillbaka, efter fem - eller var det sex - veckor i verkstaden hade den fortfarande inte kommit tillbaka, så jag fick tillgodokvitto och löste ut en ny skärm istället.

Har jobbat mest under sommaren, haft ett par lediga veckor, men inte gjort några större äventyr, var en sväng i Göteborg den gångna veckan och hälsade på. Inga större stordåd som utfördes där, träffa lite kompisar och tog det allmänt lugnt.

Har varit ute ikväll, och sprang på exet. Fick höra att hon vart dumpad av killen som hon träffade i vintras, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade en känsla av enorm skadeglädje när jag hörde det. En kompis sa att det är okej att känna så, har man blivit sårad av någon, så har man rätt att känna att den förtjänar att få betalt med samma mynt, om än av någon annan.

Ska väl sova nu, halsen är inte i någe vidare skick, fåse om jag kan prata över huvud taget i morron. Vore just snyggt att hjälpa kunder utan att kunna prata med dem. Men å andra sidan, det kan de ha :P

Semester

2006-06-16T08:52:00.000+02:00

Då är man i Eksjö för några dagar. Skönt måste jag säga. Man behöver komma hemifrån om än bara för några dagar. Jag har väl inte gjort så jättemycket här, men det är ju så en semester ska vara. Promenader och årets första dopp. Tror det var lite kallt än, men så har man ju blivit mjäkigare med åren ;)
Den nya datorn har inte tagits i bruk än, skärmen är fortfarande på reparation. Snabba folk där på PC City. Nåja, kan väl vara nyttigt att inte kunna använda den än, det håller en ju bara borta från solskenet.
Frukost nu, och förmodligen en tur till Bellö sedan, har inte riktigt bestämt mig än.

Har blivit lite tyst

2006-05-30T19:55:00.000+02:00

Jo, jag sitter hos ärade Jimpster och skriver lite. Jag har för tillfället ingen skärm hemma, så man får vara lite datorlös några dagar, men det är nog nyttigt. Kul nyheter är att jag har skaffat mig en ny burk (äntligen!!) som kommer att tas i bruk snarast möjligt. No more win 98 för mig då alltså :D Återkommer förmodligen nästa vecka om den saken.

2006-05-01T11:15:00.000+02:00

Chefer!! Dessa idiotiska, fullkomligt sinnesslöa och totalt uppslukade av girighet så kallade människor. Är de chefter för handel dessutom, så har de en extra tendens att komma med de mest idiotiska idéer. Senaste grejen: Öppet på midsommardagen. Hade vi varit en mataffär så hade det väl varit mer förståeligt, men ett varuhus med allt annat än mat?? De vill visst förlora pengar. Det måste ta slut nån gång. Gå tillbaka till öppettider 9-18 på vardagar, 9 - 14 på lördagar och stängt på söndagar. Och höj lönerna istället för att kränga ut OB-tilläggen. Men det kommer väl aldrig bli så...

Nu känner jag mer och mer att det här sjuka konsumtionskravet håller på att fräta sönder det som på något vis är viktigt. Visst, shopping har blivit mer och mer av en hobbysyssla för familjer och så, men inte särskilt ofta barnen verkar tycka att det är så roligt såvida de inte mutas tysta med godis. Visst, det finns människor som har hamnat i arbestssituation som gör att de måste handla klockan 9 på kvällen. Men allt mer så har den lediga tiden blivit en tid för allt mer att konsumera, och reklamen rullar på i TV-apparaterna. Att bara ta det soft hemma en dag är inte riktigt korrekt längre, är man ledig ska man göra nåt. Helst nåt som kostar pengar. Något som alla inte har, och det känns. Saker man vill ha, känner att man MÅSTE ha och inte kan få - det får en att liksom trasas sönder. Att inse att man måste tjäna minst 20 000 i månaden för att kunna få ihop till den nya datorn - för jag KAN inte köra Win XP på min gamla pentium II och nu börjar sajter påminna mig om att min dator inte är anpassad för dem.

Känner dessutom att jag allt mer tappat skrivargeisten. Känns jobbigt, jag har en massa jag tycker och känner, men som det som står ovan så är det osammanhängande och flummigt. Enormt frustrerande. Det är i alla fall lite jag tänkt på, nu ska jag lira lite Elite på Amigan.

Hockey live

2006-03-10T20:45:00.000+01:00

Juhupp, sitter hos Jimp o kollar Brynäs-Frölunda. Och såklart leder Frölunda, blir nog final i år :D
Haft en ganska lugn vecka, det lagades en del mat både idag och igår, så nu behöver jag inte svälta på ungefär en månad. Ska fixa lite till, kanske eventuellt kåldolmar, det är ju så gott. Och så baka bröd.
Som sagt, det händer inte så mycket i mitt liv just nu. I morron ska det bli lite fest här, och så kommer G med också. Blir nog trevligt. Cheers för nu.

Födelsedag, fest och Nizzes återkomst

2006-02-28T19:25:00.000+01:00

Gulasch!
Då har man så blivit 31, eller 24 som det nog trots allt är...eller rent utav 17, ibland är det svårt att avgöra.
Födelsedagen startades med blueberry pancakes med bacon och ägg som jag bjöd Jimp och G på. Efter frukosten blev det promenad med fika på det, och direkt därefter en kort sejour på råslätt och gräshagen avrundades med After Work på huset med hockeymatch Sverige - Tjeckien, som vi alla vet Sverige vann. Brutalt skön stämning där inne, och gott om galanta damer.

På lördagen tog jag och Jimp en tur till A6, och på kvällen var det fest med Janos, CM och G hos Jimp. Vi kollade mellis - fetilla i mitt tycke - följt av Cannonball Run 3 som faktiskt var riktigt underhållande. Ett gäng öl blev det och sen bar det av till Harrys. Och vem såg man där, om inte M. Hälsade på hennes kompis A som var den jag såg först, men lagom till M passerade mig så vände jag bort ansiktet för att slippa ögonkontakt. Så är det helt enkelt. Jag tappade orken rätt tidigt, så jag åkte hem vid kvart i 1. Och på söndag var det jobb.

Igår var det träning följt av lunch med Jzi, fick en bok med Mojos lista med världens bästa album sedan fyrtiotalet, riktigt trevlig läsning. Sedan var det lugnt, på kvällen var det prommis med G och AK. På kvällen fick jag ett andra kapitel - det första kom i fredags - av nya äventyr med Nizze the späjst hero. Detta har jag sett fram emot länge. Jorg vet att skriva med ett kufiskt språk *s*

Idag har det varit ännu sen stilla dag, i morgon psykolog och sedan direkt till jobbet. Kitching!
Nu vidare koll på BB och sedan Gilmore. Have it!

Way to go Anja o herrkronorna

2006-02-22T20:56:00.000+01:00

Ingen dålig dag i OS alltså, och jag är normalt sett inte särskilt engagerad när det gäller sport. Och eftersom det inte gick annat bra på tv så kollade jag matchen herrkronorna-Schweiz. Och det var en underhållande match att titta på. Och mitt i allt så körde Anja andra åket, och jag kom in precis när hon kom i mål, och jävlar, jag blev rörd till tårar. Idrott har en förmåga att få en att känna en del. Och det är inte så konstigt, särskilt med en människa som Anja, hon är så nära till sina känslor och visar dem verkligen så det smittar av sig. Det är sånt som räknas.

Sen har jag börjat känna mig ordentligt förkyld också, inge bra. Så det blev ingen träning idag, dock en promenad med G runt området. Kurerar mig så gott det går. Fåse hur långt det räcker till fredag.
Nu är det OC.

Bastant och baluns

2006-02-20T19:59:00.000+01:00

Jaha då, så var det ännu en måndag och det har varit helg med jobb och lite fest och så. Att jobba gick ganska smidigt, det var rätt så lugnt, inte konstigt, folk hade ju inte fått några pengar. Lördag kväll var det inflyttningsfest hos CM, vilket var väldigt trevligt. En av gästerna var en trevlig fröken som var alltigenom supernice, det var så jag blev riktigt intresserad. Dock skildes vi åt efter att majoriteten av folket på festen ville stanna kvar på Lilla P och hon och hennes kusin ville bege sig ut att dansa. Den sena tiden fick mig att känna att jag inte orkade ge mig ut, och sen så skulle jag ju upp tidigt dan efter. Och boy do I ever regret that choice! FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!
Människan i fråga vart ju supertrevlig, riktigt vacker måste jag säga och har liksom en grej som får mig att känna mig glad liksom. Inte för ofta jag möter några så trevliga damer.

Nåja, känns ju i alla fall som att jag är tillbaka på spelplanen. Show goes on, och sen kan det väl kanske eventuellt möjligen om jag på samma gång skulle vinna femtio miljoner för mitt ståtliga yttre hända att vi springer på varann igen. Men chansen är liten...såvitt jag vet. Sen är det allt det här med dålig tajming och såna grejer som avstånd och olika livssituationer. För att citera min favoritbebis: Damn damn damn!

Snart kommer G hit på lite kvällste och ska sitta o tjöta lite, och snacka om hans uppsats. Hoppas det går bra för honom. Opponeringar kan vara tunga.

Får väl sparka igång der old vattenkokare. Cheers för nu.

Champinjonerna återvänder

2006-02-15T17:29:00.000+01:00

Eller som det faktiskt heter "Return of the Champions" med Queen+ Paul Rodgers. Skaffade dvd'n idag i väntan på lunch. Och visst plockar den fram känslan, till och med lite mer än så från giget i Globen i våras. Dock känns det som att mr Rodgers publikkontakt är lite sisådär, i majoriteten av närbilderna så står han med slutna ögon när han sjunger. Lite halvtrist. Sen är det så att Brian och Roger börjar se lite gamla ut, särskilt Roger. Men som sagt, kul att höra på, nostalgin flödar och det är bra stämning i publiken. Såg också Michelle, en tjej som också var på Globen-spelningen. Hon var en nittonåring från Norge och åkte med under hela turnén, hon var på samtliga Europaspelningar och skulle även till Japan. Hon hade inga pengar, så hon liftade från stad till stad. Här hade vi en tjej som liksom gav järnet för att hänga med sina idoler under deras turné. Och i början av augusti omkom hon i en arbetsplatsolycka. Jag minns henne väl, hon satt vid entrén till Globen när jag kom dit, och hon stod längst fram vid catwalkens slut under spelningen. Så när jag läste i Brians soapbox att hon dött så blev jag rätt ledsen. Jag visste i alla fall vem det var liksom.

Idag var det träning, armarna som fick jobba. Efter det blev det lunch på Meza med Hacke. Gott käk de har där. Inte så mycket annat som har hänt här annars. Lugnt och stilla måste jag väl säga, fick ordning på min stereo, högtalarsladdarna satt lite skumt. Men nu är det i så gott skick som det går att få det. Ljudet alltså. Fåse vad som händer i morron, med lite tur jobb. Lite taskigt att önska att folk blir sjuka, men vad kan man göra. Behöver pengar ju. I värsta fall får jag väl arbeta på min födelsedag, men det har jag gjort förr, och 31 är i sanning inte så mycket att fira. Jzi ringde återbud idag, så jag kan nog skjuta på hela alltet för att få säkrat att kunna jobba då. Det är ju löningsfredag då, så det kan bli att göra på jobbet liksom. Om inte annat så blir det firande på lördagen i alla fall, utgång på löningslördag, det är folk ute då ju ;)

Back to TV, Simpsons nu, Scrubs härnäst. Sen BB och slutligen OC. Helkväll alltså :)

Din vän är TV-kocken

2006-02-14T18:10:00.000+01:00

Eller i alla fall en bra rådgivare, och även inspiratör. Fick tips att använda salt för att göra rent gjutjärnsstekpannan, fungerade väl. Tur att salt är billigt...
Sen gjorde hon en potatismos till halstrad fisk, så det blev potatismos och kotletter :) Gott och smaskens. Skaffa en ångkokare, gör riktigt bra jobb med grönsaker.

Vart ute på promenad med Jimp idag, även han ogillar den hära Valentin-grejen. Vi promenerade från A6 via vätterstrand, stationen och genom stan till Centralkonditorit. Vi är båda av åsikten att det varit bättre att ha fettisdagen idag, så det blev semla. Helt okej.

Sitter och kollar Scrubs. Bra serie, igår tog de upp temat med föräldrar som dör. Fick lite tankar där, har liksom ingen direkt klar bild av allt kring tiden då pappa gick bort, mamma minns jag bättre, det var trots allt inte mer än fyra år sedan. För man reagerar ju på ett sätt, man handlar på ett annat. Men reaktionen visar sig inte, inte så det känns, inte direkt. Och den gjorde inte det när pappa gick bort. Utan den smällen kom ett och ett halvt år senare när jag gick på tredje gymnasieåret, och jag bara totalsjönk. Mycket! Jag borde nog ha snackat med nån typ direkt efteråt, nån psykolog eller så. Men tanken slog mig inte, det var något helt okänt för mig. När mamma gick bort så var det bättre förutsättningar, även om det tog nästan ett halvår innan jag fick träffa någon. Men han är fortfarande min psykolog, så jag antar att det visat att jag behöver gå dit varje vecka och prata om saker och ting. Ibland är jag inte riktigt säker på vad, men sen ibland så kommer det en uplightning. More to come...kanske.

Något att göra

2006-02-13T21:37:00.000+01:00

Såå. Ännu en dag har gått, hälsade på hos psykologen. Lite tankenötter gav han mig. Men en fråga jag ställer mig, är det okej att liksom bli förbannad över något som hänt för nästan ett år sen, alltså liksom komma till insikt att det var fan inte okej vad som hände och att hon var jävligt kass som gjorde det hon gjorde. Liksom bli av med all ilska som finns inne i mig. Fan vet bara vart jag ska vända den, och hur jag ska få utlopp...provar lite på gymmet, men det gör inte mycket nytta direkt. Lättar bara för stunden. När jag sitter här hemma så är funderingarna igång igen liksom.

Har väl inte hänt så himla mycket mer här, som sagt, var på gymmet - good looking ladies där som vanligt. Men vi alla vet att det bara är en yta...

Och i morron är det alla-jävla-hjärtans dag. Kommersiell skitdag är vad det är, jag behöver inga röda eller rosa, hjärtformade och färdigtryckta "Jag tycker om dig" för att säga till mina vänner att jag tycker om dem. Sånt sköter jag om hela året, twenty four seven. Krama mig när jag ber om det, inte när almanackan säger att det är okej att göra det.

Öl och Sällskapsresan

2006-02-12T10:06:00.000+01:00

Gääsp! Att man ska vara sån att man vaknar så sabla tidigt när det vart fest. Nåja, betyder väl att jag kommer sova inatt i alla fall, så får vi hoppas.
Jobbade i fredags efter ett stadigt benpass på gymmet, kan säga att jag inte känt av det faktum att man har ett arsle som efter det. Konstigt, för sån träningsvärk fick jag aldrig på tiden i Eksjö. Nåja, det ska fortsätta tränas där, så damerna på Harrys har nåt att nypa på ;)
Jobbade igår också, och som i fredags var det strul med de förbaskade kortterminalerna. Nåja, tur att jag är en rätt så lugn person och inte stressar upp mig för det. Det tar sin tid och får så göra. Är kunderna gnälliga så är det deras problem. Därmed basta!

EFter jobbet cyklade - japp, du läste rätt - cyklade jag hem för att vila lite. Och efter piffning kom Jimp och plocka upp mig och det bar av till pizzeria Crystal. Kycklingpizzan där är RIKTIGT smarrig. Satt och flinade åt menyns alla särskrivningar. Ser inte så proffsigt ut direkt.
Jag drack min vanliga öl och Jimp sin sprit med juice. Så kollade vi Sällskapsresan. Ett sant mästerverk i svensk film. Så jäkla bra helt enkelt. Den följdes av några Kalle Anka och Tom och Jerry filmer, samt även Kalles Jul, men där såg vi bara Ferdinand. Sen lyssna vi på lite klassiska låtar, bland dem Trance Dance "You're gonna get it". Snacka att man fick minnen, den stuffa man ju runt till på mellanstadiediscon :)

Ut på Harrys fanns det ganska gott om tjejer, några var rätt så flirtiga och så. Men jag fick liten smärtdos av att M - mitt ex alltså - var där. Så vi pratade. Och konversationen kom in på att jag berättade att jag börjat träna.
M: Jasså, var nånstans?
Jag: Friskis
M: Då kanske vi ses där
Jag: Nja, brukar träna ganska tidigt
M: Jag tränar nån gång efter fyra
Jag med menande blick: Jag vet
Därmed var konversationen slut. Det var i april det tog slut mellan oss, men det är fortfarande jävligt jobbigt att träffa henne, och så har hon träffat nån ny kille också. Av en ren tillfällighet lyssnade jag på ett band där Gary Moores "Still got the blues" var med, och aldrig har den känts så sann för mig som då.
Nåväl, då är det dagen efter, inte så farligt bakis är jag. Så lite frukost och sen kanske en sväng ut för promenad.

Vart tog poesin vägen??

2006-02-08T19:39:00.000+01:00

Alltså, det spelar ingen roll. Läste precis en dikt av min vän J, och den berörde mig verkligen, fick mig att känna mig inspirerad. Men ändå så vill det inte komma fram något från mig. Att det ska vara så svårt, men ibland så vet man i alla fall att det kommer tillbaka. Det har ju gjort det förr. Som det har sagts till mig många gånger, det krävs att man mår kass för att få till de bästa dikterna. Inte så säker på att det är vart det direkt.

Jimp är här, har käkat våfflor och nu sitter vi o glor på Big Brother. Sanslösa människor det finns där inne. Tycker det är synd att de begränsat utbudet av människor som de gjort, var bra mycket bättre första säsongen, då de hade mer "normala" människor i huset. Och lite mer blandade i åldrar.

Det blev gym, armar o bröst fick jobba hårt. Sen var det massage, riktigt behövligt, gott om knutar att lösa upp. Kom sen hem och fixade ugnstekta grönsaker o hamburgare (alltså en biff gjord på ren nötfärs kryddad med enbart salt o peppar). Blev lite mycket med de gröna, så jag bjöd hit G för att hjälpa mig äta upp dem. Efteråt blev det en promenad runt området. Hoppas det dyker upp en idé om nya promenadleder här ute. Det är lite trist att gå samma väg varje gång. Ska leta upp en karta nånstans.

Jaja, nog om detta, snart Simpson o Family Guy, sen OC. Och lite sånt där trevligt Dialektmysterier. Ska bli intressant att se vad Lindström hittat på denna gång.
Cheers för nu!

Sömnproblem var det ja....

2006-02-08T05:33:00.000+01:00

Som sagt, här vaknar man klockan 4 och kan för sitt liv inte somna om. Bra att veta vad som finns att göra i såna fall, åka iväg till gymmet, de öppnar halv 7. Perfekt! Därifrån blir det direkt till jobbet för att få en massage. Lika bra att ta allt på en gång.
I nuläget har det inte kommit några vettiga tankar, bara en fundering på hur farligt det egentligen är att gymma och få massage om man känner sig aningen småförkyld. Jaja, det ger sig väl...

Mer babbel

2006-02-07T21:12:00.000+01:00

Jag sover som bäst till musiken från Star Wars, i alla fall om det ska vara på dagtid. Jag kan även slå på filmen och sova till den, men det blir två timmar, och det är för länge, 75 minuters koncentrerad musik räcker gott och väl. Det kändes som jag sov längre faktiskt. Drömde något, men kan för mitt liv inte minnas vad. Känns alltid skumt när jag vaknar under en sån tupplur, det är som att det är nånting jag inte har kontroll över.

Sömn är skumt, ibland så har jag svårt att sova om nätterna - och det efter långa arbetsdagar. Och så det här med drömmar, sitter hos psykologen och försöker hitta någon form av betydelse i dem. Alla personer som dyker upp i drömmarna är alltså delar av mig själv som betyder något visst. Undrar vad en helt okänd snygg tjej betyder....

Kanske dags att lägga sig snart, upp tidigt i morron för massage, och direkt efteråt träning. Fåse om det kan bli en lunch med J också. Vore trevligt.
Bao!

Ny dag, inte mest att rapportera

2006-02-07T10:42:00.000+01:00

Så då har jag skaffat en blog. Kul värre ;)

Nämen faktiskt, det kan ju vara ett bra ställe att ha när det behövs ventlieras, alla är ju inte på sockerdricka.nu eller så är jag inte på lunarstorm, i alla fall inte mer än behövligt.

Läste på Brian Mays tvållåda om hans tankar kring rökning, de danska bilderna och motståndet till att Iran ska få använda kärnkraft. Okej, i Storbrittanien har de inte fått fixat för sig så bra som vi i Sverige med totalt rökförbud på restauranger o krogar. Jag tycker dock att rökarna borde få nån form av utrymme som garanterat inte stör andra gäster. Uteservering är en bra lösning, men dumjävlarna i Jkpg kommun går inte med på det med förevändningarna att det skulle vara förhinder för snöröjning etc. Vad jag förstått finns inte det problemet i andra kommuner som fixat just denna service åt rökarna.

Och så de dära bilderna. Det var en jäkligt klantig grej av tidningen att publicera dem. Men sen har ju allting tagit såna enorma proportioner, att det blivit en muslimer vs västvärlden. Och det är sorgligt, karikatyrerna utmålar muslimer som våldsamma, och med de handlingar som skett de senaste dagarna har de inte direkt gjort något för att motbevisa detta.

Och så kärnkraften. Såg en teckning i Nöjesnytt häromdagen av den dära Lindström med en svenne som sitter i sin stuga och ser på TV där det sägs "Och i Akrika och Asien har fortfarande två miljarder ingen elektricitet i sina hem". Då är följderna av Gudrun i sanning ganska futtiga. Och kan man inte tänka på det på just det sättet, Iran vill ha en energikälla som inte förorenar luften som kol och olja gör, en lyx vi är förunnade. Tycker det är dax för Bush och hans anhängare att sluta upp med sina paranoior och unna ALLA människor den "lyx" som är västvärlden förunnat.

I övrigt är det inte mycket som händer i min värld just nu, ska väl ta hand om lite hushåll. Duktigt värre ;)